I Vadstena, där vi bor, finns ett starkt engagemang för Vättern. Men det är nästan alltid fokuserat på de behov vi människor har av att sjön är frisk. Själva har vi blivit nyfikna på dem som lever sitt liv i Vätterns vatten. Vad är viktigt för dem? Jag började läsa om Vätterns fiskar.

Min erfarenhet av fiske är i stort sett helt genom min bror som alltid haft det som ett stort intresse. Flera av fiskarna som lever i Vättern associerar jag till barndomens fjällsemestrar där en inte obetydlig del ägnades åt fiske. Associationen är inte alls långsökt inser jag. Arter som röding, öring och harr är kallvattensfiskar som har sina sydligaste bestånd just i Vättern. De trivs där för att vattnet är kallt. 

Den vanligaste av Vätterns fiskar är Nors. I alla ekosystem är bytesdjuren betydligt fler än rovdjuren. Annars skulle ju maten ta slut. Det är en intrikat balans från de allra minsta växterna, som de allra minsta djuren äter, till de största rovdjuren. Nors är byte för många av de större rovfiskarna. Det hot som väldigt ofta diskuteras av boende kring Vättern är militärens övningsskjutningar i sjön. Finge Vätterns fiskar välja skulle de förstås inte vilja att detta pågick mitt i deras vardagsrum. Samtidigt finns det andra hot som uppmärksammas mycket mindre.

Vätterns röding fiskades tidigare hårt och har varit hotad, men ligger nu på en stabil nivå. Det infördes fredade zoner i sjön och minilängden för fisk man får ta upp höjdes, vilket verkar ha fått effekt. Om man äter fisk är röding från Vättern däremot problematisk då dioxinhalten ofta ligger tre gånger över EU:s gränsvärde. Vi kommer att återkomma till hur klimatförändringarna påverkar Vättern, men kan konstatera redan här att rödingen hotas när vattnet blir varmare.

Naturlig insjölax finns bara i Vänern. I Vättern fanns en storväxt stam av öring innan det byggdes kraftverk i Motala Ström på 1920-talet. Så småningom dog dessa ut helt. Kraftverksägaren, som nu är Tekniska verken, är skyldiga att främja fisket av liknande fisk och har valt att plantera ut lax. Men den kan inte leka i Vättern så nya måste sättas ut varje år. Signalkräftorna är också inplanterade då flodkräftan drabbades av kräftpest. Dessa har inga problem att föröka sig på egen hand och har blivit många. Enligt vissa för många.

Det finns 148 tillrinnande vattendrag, de allra flesta små. I många har det funnits hinder för lekande öring (av en mindre sort än den som dog ut). Men flera åtgärder har gjorts för att göra det möjligt för öringen att ta sig förbi eller för att avlägsna hinder. Så nu besöks ca 70 tillrinnande vattendrag av lekande öring, särskilt kring Habo. 

Även harr är en kallvattensfisk som har sitt sydligaste bestånd i Vättern. En påtaglig nedgång märktes 2003 och ett antal år framåt, men den har återhämtat sig något. Harrfiskare menar att de inplanterade signalkräftorna och skarven är dåliga för harren. Dess lek störs av tidig vårvärme och de stressas av varmare vatten, så även detta är en art som hotas av klimatförändringarna. Abborren påverkas också negativt av signalkräftor och skarv. I alla fall är det en teori att kräftorna betar av vegetationen där abborren söker föda som liten. Skarven vet man kan dyka djupt och att den gärna äter abborre. Däremot gynnas abborren av att vattnet blir varmare. Bland Vätterns fiskar finns bl a även sik, gädda och lake.

Mycket av informationen om Vätterns fiskar har jag fått genom boken Vättern; fisk och fiskare som är skriven av Carl-Axel Fall. Perspektivet i den är utifrån yrkes- och fritidsfiske, medan vi själva är vegetarianer. Men jag lärde mig mycket om de olika fiskarterna och om tillståndet i sjön. Det man kan reagera över är att militärens övningsskjutningar kommenteras väldigt kort. För mig handlar det här i hög grad om att lära känna min närmiljö också utifrån växters och djurs perspektiv. Hur påverkas de av det vi gör och vad behöver de för att må bra? Kanske bor du nära en annan sjö vars invånare du kan lära dig mer om. Eller en skog, ett berg eller någon annan naturtyp. Det vi har en relation till blir vi bättre på att värna.