År 2050. Då har jag med marginal passerat nuvarande pensionsålder. De barn som föds idag har troligen avslutat sina studier och kanske själva fått barn. Åren kring 2050 är både långt borta och inom vår föreställningsförmåga. I klimatjournalisten Peter Alestigs nyutkomna bok Världen som väntar ges välunderbyggda förutsägelser om vardagen i Sverige om sådär 28 år.

Ni som någon gång lyssnat på radioprogrammet och podden P3 Dystopia känner igen upplägget. En inledande scen från en tillvaro där något gått snett. Utan fungerande antibiotika, när permafrosten har smällt eller i ett dystopiskt övervakningssamhälle. Sedan vrids och vänds det på vad i vår värld som riskerar att leda till detta. I Världen som väntar kan det exempelvis vara en målande beskrivning av hur översvämning, hetta och matbrist påverkar vanliga personer i Sverige kring år 2050. Det är effektivt, omskakande och engagerande berättat.

Förvånansvärt mycket kan vi också säga med säkerhet om världen som väntar runt mitten av seklet. De utsläpp vi redan orsakat finns kvar i atmosfären under lång tid och konsekvenserna av en varmare värld syns tydligt runt om i världen redan nu. Målet är netto noll utsläpp till år 2050 och det är först när, eller om, detta lyckas som uppvärmningen av jorden kan minska.

Anpassningarna ser olika ut. Redan nu håller skidbranschen på att diversifiera sin verksamhet. Grässkidåkning, downhillcykling och Vasalopp med cykel eller löpning istället för på skidor. Men förlusten av vita vintrar i stora delar av Sverige är trots allt ett mindre problem jämfört med andra mera dramatiska förändringar.

Peter Alestig beskriver allt mer frekventa och omfattande översvämningar. Hur många fastigheter förlorar sitt värde när försäkringsbolag vägrar försäkra de hus som ligger i områden med hög översvämningsrisk. Och hur detta får återverkningar på ekonomin som helhet. Hettan som redan år 2003 orsakade en värmebölja i Europa som var den dödligaste naturkatastrofen som drabbat kontinenten på hundra år. Och hur samma hetta kan göra våra kärnkraftverk obrukbara.

Vi som läsare påminns om det som redan drabbat Sverige. Stora svårsläckta skogsbränder. Eller mjältbrandssmitta som legat latent under jord och kommit fram vid extremvärme och medföljande sprickor i jorden. Men även problem för vardagsnjutningar som kaffe och exotisk frukt, vilket under vår livstid väntas bli något endast ett fåtal svenskar kommer att kunna unna sig.

Alestigs Världen som väntar har den nerv och de konkreta vardagliga exemplen som jag hade hoppats Izabella Rosengrens Hetta skulle innehålla mer av. Här kommer framtiden verkligen nära och det står inte bara klart att vi behöver göra allt för att undvika de värsta scenarierna. Vi behöver också göra allt för att klimatanpassa vårt land för världen som väntar.