Då jag (Peter) började fundera kring förnöjsamhet som veckans miljötips fick jag snart björnen Baloos sång i huvudet. Ni vet Disneys dumma gamla björn som visar Mowgli allt han kan i Djungelboken. Kanske är han inget föredöme gällande allt här i livet men genom att nyfiket och intuitivt leva i nuet och av det som finns i hans närhet tycks han uppnå ett stort mått av just förnöjsamhet.

Själva ordet förnöjsamhet var det annars författaren och biologen Stefan Edman som lyfte fram för vår del. Han låter sina läsare eller åhörare på ett medryckande vis dela hans förundran för det stora i det lilla. Genom den sju gram lätta lövsångarens förmåga att med osviklig säkerhet navigera de 800 milen från Tanzania eller lövens mikroskopiska fotosyntesfabriker. Han skriver också att ”Förnöjsamhet handlar om att plötsligt inse att det man tagit för givet inte alls är så självklart”. Jag tänker på lättnaden och tjusningen att andas obehindrat efter period av förkylning eller allergi. Jag tänker även på en vän som efter en operation nu slipper tidigare smärta och kan gå allt längre promenader. Hon uttrycker stor glädje över allt som tidigare varit en del av vardagen; att gå på utflykt i den närmaste omgivningen och se med nya ögon hur storslaget också detta är.

Förhoppningsvis behöver det inte inträffa dramatiska händelser som olyckor eller operationer för att vi ska kunna känna förundran över vardagens storslagenhet. En inspirerande övning till att öppna sinnet för detta och kanske även föda egen förnöjsamhet har vi hämtat från Martin Lönnebos andliga träningsbok Väven. Han föreslår där att dagligen skriva ner något som glatt dig under dagen. Övningen hjälper ögonen att se det goda som livet ger. Detta är en av få övningar som jag fortsatt med och ögondropparna av små tack har faktiskt ofta gett ögonen ljus. Efter en tid går det även att bläddra bakåt i skrivboken med tack. Intressant att se har då varit hur en majoritet av de nedskrivna tacken handlar om relationer och högst vardagliga händelser som sällan kan köpas för pengar. Detta tydliggör på något vis även vad som kan vara värt att fokusera på.

Hur det nära och enkla ofta sätter djupare spår än våra mer högtflygande statusprojekt fick vi höra exempel på i samband med en kulinarisk tur till Väderstad centralkrog tidigare i sommar. Vid bordet intill satt ett äldre sällskap som talade semesterminnen. De gav intryck av att vara relativt vittberesta men när de summerade många års semestrande var det inte de exotiska resmålen som satt djupast spår. Istället var det vackra morgonpromenader i skärgården med hunden och fina grillkvällar i den svenska sommarkvällen som etsat sig fast. Kan det vara så för många av oss; att våra djupast sittande och käraste minnen inte kommer från resande många hundratals flygmil bort?

Med en mer förnöjsam inställning till tillvaron behöver en regnig sommarvecka inte leda till panikköp av en flygresa till solen, utan snarare till pussel, bakning och läsning av god litteratur. När ”alla andra” har en nyare dator och mobil, eller modet svänger så att förra årets kläder redan känns gamla behöver det inte spela någon roll. Du kan se skönheten i det använda och vet att de verkligt värdefulla relationerna inte hänger på om du hänger med. Miljön och vi själva skulle må mycket bättre om vi kunde lära oss det.