Nu då vi går emot höst finns fortfarande mycket att plocka själv från odlade och fritt växande skafferier. Jag (Peter) tog för ett par veckor sedan hem, vad som troligen blir säsongens sista omgång, av lavendel och nässlor. De flesta associerar nog nässlor med den tidiga våren, men även höstens nässlor, som blivit för kraftiga att göra soppa på, kan man torka och göra ett vitaminrikt pulver av. Lavendel är en tacksam perenn som vi frösådde på vår kolonilott för tre år sedan. Fjärilarna älskar den och jag har allt mer kommit att uppskatta blommorna som smaksättning; i småkakor, skorpor eller matbröd. I dessa enkla surdegsfrallor fungerar det finfint med en matsked torkade lavendelblommor. En annan fördel med just detta recept är att det inte blir någon elanvändning vid knådandet.

Lavendel och nässlor torkas på ungefär samma sätt. Bind samman stjälkarna med ett snöre och häng upp dem. Låt torka åtminstone ett par veckor och känn efter att det är riktigt torrt när du smular sönder lavendelblommorna respektive nässlornas blad. Då nässlorna som bekant kan brännas en del kanske vissa vill använda handskar vid hanteringen. Själv nöjer jag mig med viss försiktighet samt att jag låter de plockade nässlorna ligga lite luftigt och börja torka, sådär ett halvt dygn, innan jag tar tag i att binda samman dem i buketter för upphängning. De brännande egenskaperna har då mildrats en hel del. När de torkat klart bränns de inte alls. Varför ska man då göra sig bekymmer med nässlorna överhuvudtaget? Ett enkelt svar är att de fungerar som ett slags multivitaminpiller eftersom de innehåller så mycket nyttigheter. Nästan alla näringsämnen vi behöver faktiskt. För min del brukar jag blanda en del i morgonmüslin. Ibland finns de med i bröd och är bladen inte helt söndermosade passar de även i exempelvis teblandningar. Här är det främst hälsoaspekten som spelar in då nässlorna i sig knappt smakar någonting.

Något annat att glädjas åt vid denna tid är att många buskar nu lyser vackert röda av de c-vitaminfyllda nyponen. Detta år har jag ännu inte plockat av dessa men tidigare år har de plockats, halverats och kärnats ur. För att torka nypon kan de trädas luftigt på en sytråd som sedan hängs upp till en dekorativ färgklick. Det är viktigt att bären får hänga luftigt för att inte riskera mögel, så häng snöret som en girlang snarare än rakt ned. Egen nyponsoppa ska vara en extraordinär upplevelse men för egen del har de torkade och sedan mortlade bären fått göra nässlorna sällskap i müslin. Genom att nyponen har fem gånger så hög c-vitaminhalt som apelsiner är den uppiggande effekten inte obetydlig. Att nypon växer betydligt bättre på våra breddgrader än apelsiner gör inte saken sämre.

Det nyponskalsmjöl som du själv plockat och berett – eller eventuellt köpt i hälsokostbutiken – är även till nytta genom sina bakförbättrande egenskaper. I det mesta vetemjöl som säljs medföljer även tillsatser i form av syntetisk c-vitamin, alltså askorbinsyra (eller E 300). C-vitamin i bakningen gör att degen jäser bättre och lyckas du få tag på tillsatsfritt mjöl eller vill förstärka bakegenskaperna med en naturlig produkt kan någon matsked nyponskalsmjöl i bakningen ge god effekt. Detta kanske kan vara något att testa vid bakningen av bullar till kanelbullens dag; denna högtid (blivande helgdag?) som infaller den 4e oktober.

Genom att använda sådant man kan plocka själv i naturen vinner vi inte bara bättre näringsrikedom i vår mat. Jag tror även våra ömtåliga trådar av närhet till naturen stärks. Skördar vi regelbundet nässlor och vilt växande nypon vill vi kunna fortsätta med detta – och vi vill inte heller att dessa växter skadas av olika gifter. Kanske ökar till och med vår förståelse för hur vi alla är en del av naturen och inte kan göra oss oberoende av den.