En gammal handduk – återbruka tyg

En gammal handduk - återbruka tyg

Denna vecka har jag (Peter) prövat att återbruka tyg och skrubbat badkaret med ett minne från högstadiet. Jag hade på den tiden ett par veckors praktik på en byggarbetsplats och fick som tack bland annat en handduk med företagets logotyp på. Efter drygt tjugo års idogt användande var handduken märkbart sliten men istället för att kasta den klippte jag ut en rektangel i passande trasstorlek. Med den lite ruggliga ytan passade den ovanligt bra för skurande av kakel runt badkaret och rengöring av badkaret i sig.

Inte heller för mig är detta någon favoritsysselsättning men jag har kommit på att det blir roligare med ljudeffekter. Ljudeffekterna kommer av att jag pudrar ut bikarbonat eller bakpulver på den mest ingrodda smutsen. Sedan använder jag en blomspruta med ättikslösning som sprutas på. Parallellt med det skönt sprakande ljudet löses smutsen upp och det blir lättare att torka rent med handdukstrasan. På detta vis slipper jag dessutom att släppa ut en massa tveksamma kemikalier i avloppet.

Denna gång tog jag mig till och med för med rengöring under badkaret, vilket nästan kändes som om det gjordes senast omkring tiden för min högstadiepraktik. Det var i alla fall skönt att kunna kosta på sig att kasta den nu väl använda delen från handduken sedan. I fråga om mindre skräckfilmsbetonad städanvändning går givetvis trasan från en gammal handduk att använda många gånger. För att undvika små trådar som efter ett tag lossnar under rengöringen kan det till och med vara värt att fålla de kanter som du klippt.

För badrumsrengöring är det troligen mer vanligt att använda syntetiska svampar i något plastmaterial där ena sidan har en mer skrubbande effekt. Förutom att de är av plast och därmed oljebaserade har svamparna också problemet att de efter en tids användning släpper ifrån sig små plastpartiklar. Dessa ställer till med svåröverskådlig skada i form av så kallad mikroplast. För att motverka bakterietillväxt i den syntetiska tvättsvampen förekommer att den är impregnerad med antibakteriella ämnen som triklosan (det finns också en tradition av ännu värre ämnen). Dessa bakteriedödande ämnen är direkt livsfarliga för många organismer när det efter ett tag kommer ut i naturen. Att istället för den vanliga Scotch-Brite återanvända en utsliten handduk får alltså mångdubbla vinster.

Mikroplaster

Mikroplaster

När jag (Peter) växte upp på 80-talet minns jag att det ibland talades om de plastband som höll ihop 6-pack med läsk- och ölburkar. Om banden slängdes i naturen kunde fåglar eller andra mindre djur fastna och i värsta fall kvävas i plastöglorna. Jag kommer att tänka på dessa sladdriga plastband när jag försöker greppa mikroplaster som är betydligt mindre visuellt uppenbara.

I höstas kunde vi på nyheterna ta del av Naturskyddsföreningens rapportering om de mikroplaster som finns i mångas badrumsskåp. Det handlar om olika tandkrämer, skrubbprodukter och raklödder med mera. För att ge hygienprodukterna nya egenskaper och ökad säljbarhet har producenterna tillsatt små, små plastbitar. För oss är plasten troligen inte speciellt farlig när vi använder produkten. Problemet är att de mikroskopiska plastbitarna efter vårt rakande och smörjande förs vidare till våra vattenreningsverk. Där saknas möjlighet att fånga upp mikroplasten och istället fortsätter den ut i naturen, främst till våra hav.

På tandkrämstuben eller raklöddret står det inte heller att produkten innehåller jättesmå plastbitar. Istället kan man påinnehållsförteckningen försöka hålla utkik efter benämningar som; polyeten (PE) och polymetylmetakrylat (PMMA). Konkreta exempel på skönhetsprodukter där mikroplast förekommer finns i denna undersökning (sidorna 18-19). Vi har själva under de senaste åren allt mer aktivt försökt minska ner vårt plastanvändande och även reducera antalet produkter i badrumsskåpet. Vi har också satsat på att ingredienserna i våra hygienprodukter ska bestå av så naturliga råvaror som möjligt. När jag i samband med denna veckas miljötips undersöker våra skåp och lådor i badrummet verkar det som att våra ambitioner burit frukt. Trots att vi tidigare inte fokuserat just på mikroplast verkar vi slippa medverka till sådana utsläpp från vårt badrum. Ett par osäkra kort finns fortfarande där vi inte sparat den ytterförpackning där innehållsförteckningen fanns. Om naturlig hud- och hårvård har vi skrivit här.

Då mikroplast som kommer ut i våra hav är lika liten som plankton äts den upp av bland annat fiskar och kommer in i näringskedjan. När vi tidigare skrivit om plast påtalade vi bland annat hur de plastbitar som successivt sönderdelas i vår natur ännu inte kunnat brytas ner helt under den tid vi människor använt plast (plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så). Större plastbitar som delas upp i många små bitar övergår efter en tid till det vi kallar mikroplast (beroende på definition ses mikroplast som bitar mindre är 5 eller 1 millimeter). Men bara för att vi inte ser bitarna med blotta ögat innebär det inte att problemen försvinner.

En av plastens egenskaper är att den har en svampartad förmåga att suga upp diverse miljögifter. När fiskar och andra vattenlevande djur får i sig större eller mindre plastbitar får de därför ofta också kraftigt förhöjda nivåer av giftiga ämnen i kroppen. Dessa lagras lätt i djurens fettvävnad och vandrar sedan upp genom näringskedjan; tillbaka till oss som tillverkade plasten och tillät den att komma ut i naturen. För att bättre förstå hur fiskar skadas av mikroplast och hur de tar upp miljögifter från plast som hamnat i havet har forskare gjort studier på just detta. Bland annat kunde de se att fiskar som fick i sig plast som legat i havet några månader hade betydligt högre halter av organiska miljögifter som motstår nedbrytning, så kallade persistent organic pollutant (POP). Detta i jämförelse med fiskar som fick äta fiskmat med inblandning av så kallad ny plast.

Problemen med mikroplast är med andra ord betydligt mer komplexa är barndomens plastöglor som hotade att snara små djur. Idag släpper vi ut mycket mer plast i naturen och lidandet det orsakar är mera mångfacetterat. Mikroplasten hotar också i högsta grad oss själva. Både mer inspiration och konkreta tips på hur vårt frenetiskt sågande av den gren vi sitter på kan avbrytas finner du här.

Eftersom många möjliga lösningar för att begränsa plastens negativa effekter ligger på politisk nivå var jag nyfiken på vilken inställning våra riksdagspartier har i frågan. Jag skickade därför en fråga om vad de har gjort och planerar att göra för att motverka problemen kring mikroplast. Tyvärr skickade jag frågan för bara en dryg vecka sedan och har ännu inte hunnit få något svar. Troligen kommer vi därför att återkomma till detta längre fram istället.