Om du vill bygga en livsstilsförändring på den kunskap som idag finns på ett visst område, t ex hur man lever mer miljövänligt, måste du söka information. Du måste också kunna använda källkritik, alltså reflektera över hur pass tillförlitlig den information du finner är, för att inte fatta beslut på felaktiga grunder.

I arkivsammanhang använder man gärna uttrycket ”gå till källorna” och menar med det originaldokumenten. På det sättet kan man försäkra sig om att ingenting förvanskats på vägen t ex i en slarvig avskrift eller bristande översättning. Men självklart kan även original innehålla faktafel eller presentera en syn på ett ämne som inte stämmer med dagens etablerade forskning. När man skriver uppsats på universitet eller högskola uppmanas man att helst använda primärkällor som referenser. Det behöver inte vara unika originaldokument som i ett arkiv, men om man hänvisar till en forskares teorier är det bättre att referera till en text denne själv har skrivit än till någon annans tolkning av den. I tolkningar kan det nämligen uppstå missförstånd kring vad forskaren egentligen menade eller vad forskningsresultaten egentligen kunde visa. Den ovan avfotograferade boken är utifrån detta inte att betrakta som den bästa källan att hänvisa till om man är intresserad av ”Jesu werkliga dödssätt”. Där står: Troget efter femte upplagan af den tyska öfwersättningen från originalmanuskriptets latinska afskrift.

Även i ett traditionellt bibliotek samsas många olika teorier och åsikter i hyllorna. Böcker genomgår oftast någon form av faktagranskning och förlagen gör urval. Detta urval görs långt ifrån alltid utifrån vem man tror vet mest om ett ämne, eller vem som har mest rätt, men det är ändock inte vad som helst som publiceras var som helst. Vilket förlag som har givit ut en bok kan ge en fingervisning om vilka kriterier man har utgått från vid urvalet och vilken kvalitet förlaget har krävt av författaren. Det i sin tur kan säga något om hur stor tilltro man kan sätta till texten. Vem författaren är spelar förstås också roll. Kan den här personen förväntas vara insatt i det här ämnet? Har den här personen något egenintresse i att en viss syn på frågan sprids? Kan det finnas kommersiella intressen bakom? Forskare har inte alltid rätt och i vissa frågar är de oeniga, men man bör kunna förvänta sig att de vet mer om sitt ämne än en glad amatör. Inom ett annat ämne kan forskaren förstås vara en glad amatör. De flesta som säljer varor ljuger inte om sina produkter och många är väl insatta i ämnen som har med produkten att göra. Men om en rapport visar att ost har kraftig klimatpåverkan är det kanske inte en ostproducent man ska fråga om detta stämmer.

På nätet blir det ännu svårare. Där finns gedigna forskningsrapporter i fulltext sida vid sida med amatörtyckare som inte skulle bli publicerade om de skickade sina texter till förlag. Vem som hamnar överst på träfflistorna har ingenting med tillförlitligheten att göra. I vissa omdebatterade frågor finns det högljudda grupper som skriver mycket, både på egna bloggar och i kommentarsfält. Ibland är de konspirationsteoretiska och upplever sig tystade av det så kallade etablissemanget. Då skriver de gärna ännu mer, medan de som står för vad de flesta etablerade forskare tror i frågan inte har samma behov av att hävda sig, eller inte diskuterar i lika allmänna forum. Det kan ge intrycket att en avvikande åsikt är mer allmänt spridd än den egentligen är. Att de flesta träffarna man får på ett ämnesord hävdar en viss ståndpunkt behöver därför inte alls betyda att det är vad de tror som är mest insatta i ämnet.

Dagstidningar åtnjuter hos många stort förtroende, men det beror mycket på vad de skriver om hur stor tilltro man bör ha till det. De har också oftast en politisk inriktning som märks tydligast på ledarplats, men också kan färga av sig på artiklar. Vi har reagerat flera gånger när vår morgontidning rapporterat om aktuell forskning. Dels överförenklar man kraftigt och dels vinklar man ofta så hårt att den bild man får av forskningens resultat faktiskt blir helt falsk. Man fick det t ex att låta som om det aktuella forskningsläget är att LCHF är det mest hälsosamma för alla att äta när en rapport från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) presenterades. Rubriken löd något i stil med ”Glöm allt du trodde dig veta om hälsosam mat!”. Med tanke på att rapporten studerat effekter på kraftigt överviktiga, visat att det på sex månaders sikt är effektivare med lågkolhydratkost än lågfettkost, men att det därefter inte är någon skillnad i viktminskning, att den länge hyllade medelhavskosten verkligen skyddar mot hjärt- och kärlsjukdom och att det inte finns forskningsunderlag nog för att säga varken bu eller bä om den så bespottade potatisen, undrar man om tidningen ens hade läst den enkelt tillgängliga sammanfattningen av rapporten. Många vanliga läsare trodde kanske att rapporten var svår att få tag på eller omöjligt svår att läsa, men i det här fallet är SBU:s egen sammanfattning inte svårare att förstå än tidningarnas artiklar, men betydligt mer återhållsamt skriven. Ett tydligt exempel på när det gör skillnad att gå till primärkällan.

Kolla gärna flera olika källor. Ofta är primärkällorna mer lättillgängliga än man tror. De kan finnas i fulltext på nätet och inleds ofta med en överskådlig sammanfattning. Fundera över vem avsändaren är, både utifrån vilka kunskaper personen kan tänkas besitta och vilka egenintressen personen kan tänkas ha i frågan. Är man riktigt intresserad av ett visst forskningsresultat är det bra att försöka ta reda på hur studien är gjord. Har man ställt rätt frågor? Går resultatet att tolka på något annat sätt? Det sistnämnda kanske är överkurs om man är ovan vid att läsa forskningsrapporter, men kan vara värt att ha med sig. När någon bombsäkert påstår något i tidningen, i en blogg, eller vid fikabordet på jobbet, kan det vara värt att ställa sig frågan var denna information kommer från? Det är lätt att bli överrumplad när någon låter väldigt säker, men många självsäkra människor har helt fel och de flesta seriösa forskare uttrycker sig tvärtom mycket försiktigt. När en stor mängd seriösa forskare säger att något är mer än 90% säkert – som att klimatförändringarna beror på mänsklig påverkan – då ska man verkligen lyssna. Men om personer med koppling till köttindustrin påstår att vi behöver äta ännu mer protein, eller att sojabönor inte är hälsosamma för människor att äta, då kan man ta det med en nypa salt. Bra källor när det gäller miljö och klimat är Naturskyddsföreningen och WWF. När IPCC uttalar sig är de också tillförlitliga, men deras rapporter tillhör inte det mer lättlästa. Ni får förstås själva avgöra om Bättre Värld är en bra källa till kunskap!