Det senaste året eller så har jag känt att det till slut går att börja prata om klimatförändringarna. Något börjar röra på sig och det är inte en ickefråga längre. Även i lite oväntade sammanhang kan ämnet komma upp och tas på allvar. Samtidigt växer högerextremismen och flera mer rumsrena partier kantrar högerut. I dessa kretsar finns också klimatförnekelsens mest högljudda röster. Tillsammans med dem som påstår sig tro på klimatförändringarna, men vägrar ta in vad som behöver göras och därför aktivt motarbetar det. Ett slags förnekelse i praktiken. Rörelser och motrörelser.

När jag började tänka på detta insåg jag att det finns en del jag kan relatera till. Om motsatsen till min egen uppfattning får mycket uppmärksamhet är det lätt att bli obstinat. Att jag blir mer engagerad och vrider upp volymen mer än om det inte talas så mycket om frågan. Jag tänker t ex på LCHF och den efterföljande vågen av att undvika gluten. Innan hade jag inte tänkt så mycket på hur förtjust jag är i bröd. Det hade aldrig behövt försvaras. Nu var jag dessutom gift med en hantverksbagare. När det jag älskar och mår bra av beskrivs som skadligt blir jag upprörd. Det blir svårt att föra ett sansat samtal om det. Rörelser och motrörelser. Som när två bockar reser sig på bakbenen för att stångas.

Så, när någon som Greta till slut lyckas nå igenom bruset. När en extremt torr och varm sommar får till och med solälskande svenskar att reagera. Och flygskam blir ett nyord. Då finns det plötsligt anledning att försvara sig om man vill hålla fast vid det gamla. Här finns det förstås flera skillnader. Vi är intresserade av forskning, ganska tränade i att läsa vetenskaplig text och att källkritiskt söka information. Utifrån det vi ser finns det ingen anledning att tro att gluten eller kolhydrater överlag är ohälsosamma. Att klimatförändringarna pågår och orsakas av människan är vetenskapen däremot ungefär lika enig om som att jorden är rund. Och ingen som på allvar räknar på helheten tror att det räcker att vare sig flyget eller bilarna byter bränsle. En annan skillnad är att hur vi hanterar klimatförändringarna påverkar allas våra livsmöjligheter. Medan huruvida man äter gluten är en privatsak.

Rörelser och motrörelser är sällan ett konstruktivt sätt att möta oliktänkande. Just bockar som reser sig på bakbenen är en passande bild. En blir besegrad till slut. Under kampen kan båda bli skadade. Och segern handlar inte om rätt eller fel utan om råstyrka. Inte minst i sociala medier handlar vem som ”vinner” om helt andra saker än sanning och kunskap. Jag känner ofta att det är helt fel krafter och personer som blir tillfrågade och lyssnade på. Då är det lätt att bli än mer frustrerad och höja rösten än mer. 

När jag funderade på vad som vore en bättre väg kom jag att tänka på Navid Modiri. Bland annat känd för att han samlade in pengar för att vinna en golfrunda med Jimmie Åkesson. En meningsmotståndare som han ville få ett samtal med. Ett samtal, inte debatt. Jag kommer också att tänka på ett barndomsminne. Det kretsar kring en illustration av bävrar där svansarna var avbildade lite uppifrån. När min bror påstod att bävrar har platta svansar trodde jag honom inte. Det såg inte ut så på bilden. Han är fem år äldre, kanske den smartaste jag känner och i alla fall då intresserad av vilda djur. Men ju mer han argumenterade, desto mer obstinat blev jag, började gråta och sprang till mamma. När auktoriteten mamma sade att min bror hade rätt var jag till slut tvungen att ge mig. 

Ibland handlar dagens polariserade debatter om saker man kan ha olika åsikt om. Men också ofta om frågor där det finns ett rätt svar, i alla fall utifrån det vi idag kan veta. Den slutgiltiga auktoriteten mamma finns däremot inte där. Därför fortsätter det bara att skruvas upp istället för att lösas. Om jag hade varit mer mogen hade jag nyfiket frågat mer om bävrar. Om min bror hade varit det kanske han hade kunnat framföra sin kunskap på ett annat sätt. Men om klimatförändringarna kan man inte vara diplomatisk på samma sätt som när man har olika musiksmak. Liksom min bror inte borde ha sagt att vi kanske bara såg det här med bävrar på olika sätt. 

I bästa fall kan man se motrörelsen som ett tecken på att den rörelse vi vill se har vuxit sig stark. Men att bemöta motrörelsen på ett konstruktivt sätt är en svår utmaning.