Att sluta kretslopp och göra konkret skillnad gillar jag skarpt. Detta är orsaken till att jag uppskattar Bokashi, biokol och Guldkannan så mycket. Att kontinuerligt bygga upp din odlingsjord med hjälp av restprodukter är verkligen tillfredsställande. Nästan lika bra kan det kännas att plocka skräp. Du tar bort material där det förstör och kan (om skräpet är i skick att återvinnas) få in det i kretsloppet av återvunnen plast, metall, glas etcetera. 

Även om jag gjort det ibland tidigare så har jag kommit igång på allvar med att plocka skräp först i samband med löpning. Det har blivit så kallad plogging där löpning och skräpplockning kombineras. Efter ett tag blir det som när ögonen i svampskogen ställt in sig på kantareller – men istället ser du plastbitar av olika slag.    

Efter att jag under en period fokuserat lite mer på löparprestation inför mitt första marathon känns det nu bra att kunna träna något mer avslappnat. Och då även ta mig tid att plocka en del skräp. Oftast blir det vad som får plats i händer eller fickor. Men senast fick jag med mig vad som är på bilden ovan under en och samma tur. Då hade jag tidigare observerat skräpigheten längs den löparslingan och bestämde mig för att springa där igen. Och då med ett par påsar att plocka skräp i. 

Dessvärre blev påsarna fulla och de sista fem kilometrarna hade jag plockat på mig för mycket för att vare sig kunna springa mer – eller få med mig en enda ytterligare aluminiumburk eller tom snusdosa. Trots att det inte blev så tydligt är skräpansiktet på bilden inspirerat av Instagramkontot @sopkonst. Där gör användaren konst av sina återkommande skräpfynd. Min egen skräpskörd resulterade dock i en något lägre verkshöjd. 

Bland fynden vid ploggande och i andra sammanhang dominerar plastföremål. Plast bryts i princip aldrig ner utan sönderdelas bara allt mer tills det blir mikroplast. Som sådan riskerar den att ta sig in i näringskedjan och göra både människor och andra djur allvarlig skada. Utifrån de bokstavliga evighetsperspektiven slängs alltså många plastförpackningar oerhört lättvindigt. 

Brist på konsekvenstänkande har även de som slänger aluminiumburkar längs med vägar och på andra håll. På bilden ovan går det att finna en stor mängd både hela och delvis söndertrasade burkar. Genom att plocka skräp av detta slag kan stort potentiellt lidande undvikas. Hamnar burkarna i åkerns odlingar av djurfoder blir konsekvenserna otäcka när vassa metallbitar hamnar i kors och hästars magar. Även om det i den begränsade forskningen råder osäkerhet kring hur många djur som årligen förblöder av just metallburkar orsakar de ett högst onödigt lidande för de boskapsdjur och vilda djur som drabbas. 

Att plocka skräp gör alltså på många sätt en omedelbar och konkret skillnad. Skräpet försvinner från naturen och istället kan det återvinnas till nya föremål – eller åtminstone bli värme eller energi ifall det lämnas bland brännbara sopor. Kanske kan aktiviteten också ge ringar på vattnet när andra ser människor som plockar skräp längs med bilvägar, stigar och gator. Att själv plocka skräp gör det dessutom lättare att få tyngd bakom krav som minskar nedskräpningen. Krav du kan lämna till lokala, regionala och nationella beslutsfattare.