Vi har i ett par tidigare inlägg skrivit om fleråriga grönsaker. Nu kändes det som att det kan vara dags att skriva mer om de som har etablerat sig väl i våra odlingar. Vi har tidigare nämnt löparfetblad, kärleksört, lungrot, gräslök, luftlök, fjällsyra och kryddväxter. Alla dessa perenna grönsaker är vi fortfarande mycket tacksamma för. Men det finns fler!

Olika typer av lök är något av det allra första vi kan skörda på våren. Vid sidan av gräslök och luftlök har vi också ramslök och kantlök. Med ramslök fick vi göra ett par försök innan den tog sig, men när den väl gjorde det fick vi ett mycket fint bestånd. Vild ramslök finns bl a på Gotland och på Omberg. Vi plockade fröer och sådde. Både doft och smak påminner om vitlök, men i form av gröna blad. Plockar man den vilt bör den inte förväxlas med liljekonvalj som har likartade, men giftiga, blad. Om man bryter av ett blad ska det dofta vitlök. Klipp ned i en sallad, förväll och mixa i soppa, klipp ned som smaksättare i grytor, eller lägg på smörgåsen. Kantlöken ger inte så riklig skörd men är mild och god. Den växer som tuvor av platta strån och får fina blommor som liknar gräslökens.

Tidigt på våren kan vi också börja skörda sparris. Vi fick frön från en av Peters systrar som i sin tur fått från en vän. Ofta får man höra att det är svårt att odla sparris och att man måste vara väldigt noga med att få bort alla fleråriga ogräs innan. Vi har inte varit så petiga, men får mycket sparris ändå. Det enda vi gör är egentligen att klippa ned de vissna stänglarna på våren och rensa en del och så skörda förstås. De självsår sig gärna och vi har sparat en del av dessa plantor för att utöka odlingen. Första året blir det tunna, stjälkar lite liknande dill. Andra året kan man börja skörda försiktigt. Vi brukar sluta skörda vid midsommar och låta de stora ”plymerna” växa upp för att den ska få kraft till kommande år. Sparris ska bara kokas ett par minuter för att behålla sin krispighet.

Rankspenat (bilden, tidigt på våren) är en annan flerårig grönsak som kräver ett visst tålamod. Peter fick tag på fröer på nätet. Första året kom väldigt lite som knappt var värt att skörda. Men nu blir det långa rankor som får klättra på en avskalad tuja och massor av blad som man kan använda på samma sätt som spenat. Den har blivit en favorit bland våra perenna grönsaker.

I den gamla rabatt vi tagit oss an i trädgården upptäckte vi en växt med höga stjälkar som får små klockliknande blommor på rad. Den växer precis intill komposten. Vid ett tillfälle tog vi hjälp av en vän att artbestämma buskar och träd i trädgården och även en del andra växter. Då fick vi veta att detta var antingen storrams eller jätterams. Tidigare trädgårdsägare har troligen haft den för att den är dekorativ. Men när jag än en gång bläddrade igenom boken Fleråriga grönsaker insåg jag att skotten är ätbara! Skotten har nu tittat upp ur jorden och när de vuxit till sig något ska vi testa.

På kolonilotten har vi också daglilja. Vi flyttade dit ett par plantor från den historiska rabatt vi anlade vid Dahlströmska gården. Den har vi inte heller provat att äta än. Så det kan finnas anledning att återkomma till perenna grönsaker ännu fler gånger. Vi är tacksamma att vi upptäckt dem. Att flera kommer så tidigt på våren är värdefullt då det inte finns så mycket annat att skörda. När de väl etablerat sig är de också mycket mer lättskötta än ettåringar.