Många av oss förknippar nog ordet ”nudge” med sketchen av Monty Python där en man gång på gång menande petar bordsgrannen i sidan med armbågen och säger: ”Know what I mean? Nudge, nudge”. Men begreppet nudging betecknar också en teori om hur man kan påverka människors beslutsfattande med hjälp av en lätt knuff i önskad riktning. Ofta handlar det om val som påverkar hälsa eller miljö och det beskrivs återkommande som att det varken är piska eller morot. Snarare handlar det om att inrätta valsituationen så att det faller sig naturligt för fler att fatta bättre beslut.

Vi står varje dag inför en mängd val i stort och smått. Hur valsituationen är arrangerad påverkar våra beslut. När det gäller många av vardagsbesluten resonerar vi inte så rationellt och medvetet som vi kanske skulle vilja tro. I handeln har man länge använt kunskaper om mänskligt beteende för att sälja mer. Varor placerade i ungefärlig ögonhöjd väljs till exempel oftare än de som finns i utkanten av synfältet. Placerar man då den ekologiska mjölken i mitten och den oekologiska nere vid golvet, till höger, då ökar chansen att fler väljer den ekologiska. Detta utan att tvinga eller förbjuda. Andra exempel på nudging är målade fotspår i gatan som visar vägen till papperskorgen, eller att mindre tallrikar vid en buffé gör att man tar mindre mat åt gången och därmed slänger mindre. Att på en meny skriva de vegetariska alternativen först kan göra att fler än de som ser sig som vegetarianer väljer dessa rätter. Det som uppfattas som standardalternativet väljs i högre grad än andra alternativ. Detta gäller inte minst situationer där det finns ett förkryssat alternativ. I pensionsvalet skulle det alltså vara möjligt att få många fler att välja etiskt och miljömässigt hållbara investeringar utan tvång eller regler.

Vi människor verkar motiveras att fatta bättre beslut om andra ser vad vi gör. Det är en anledning till att många lägger ut hur mycket de tränat på Facebook. Idéer finns om att man skulle kunna göra något liknande med sådant som energibesparingar. Vad som redan testats är att ge människor besked om hur de ligger till gällande energiförbrukning i förhållande till grannarna. En nackdel är att personer som får besked om att de sparar mycket mer el än grannskapet ofta reagerar med att känna att de inte behöver anstränga sig så mycket längre. Det finns exempel på att en så enkel åtgärd som en smiley i beskedet – ett tydligt tecken på att det man gjort är bra – kan motverka den effekten. Tydliga signaler som grönt eller rött ljus påverkar oss mycket. Människor i allmänhet gör också gärna som de flesta andra; man gillar att följa strömmen. Den uppmaning som finns i många hotellrum om att man kan välja att använda samma handduk flera dagar har visat sig fungera bäst om den formuleras som att de flesta andra (angivet i en procentsats) gör så.

Allt detta kan kännas som något vi alla påverkas av, men som inte vem som helst kan tillämpa. Men tänker man efter finns det många situationer där man med en lätt knuff kan påverka andra i en bättre riktning. En person att inspireras av kan vara John Taylor från Trädgårdstisdag. Han använder kanske ordet mer i den vanliga betydelse det har på engelska, men det är ju ändå ungefär vad det handlar om.  Han skriver i boken Mitt trädgårdsår: ”det vill säga att föregå med gott exempel och dela med mig av mina idéer för att knuffa folk i rätt riktning. Genom att göra det så fint jag kan i Slottsträdgården lockar jag förhoppningsvis hit besökarna ofta. På det sättet kan jag påverka folks världsbild.”

Eftersom vi påverkas av vad vi ser andra göra kan sådant som att rada upp ekologiska varor på rullbandet i butiken och sedan packa ned dem i en medhavd tygkasse bli nudging för dem som står bakom i kön. Att cykla till jobbet och ta med vegetarisk lunchlåda är sådant som kollegorna snart lägger märke till och kan inspireras av. Det man visar i sociala medier kan också fungera som nudging. Jag har en bekant som ofta delar bilder under hashtag #köttfrifredagslunch. I själva verket äter hon vegetariskt mycket oftare än så, men på det här sättet är chansen större att det uppfattas som inspiration snarare än påtryckning. Vi har ibland visat bilder på mat baserad på vilda växter och berättar relativt ofta om våra odlingar. Information är inte nudging utan det handlar i så fall mer om hur information ramas in och tydliggörs. I vissa lägen behövs förstås information och fördjupade kunskaper, men ganska ofta är en lätt knuff faktiskt mer effektiv. Om jag går till mig själv så tröttnar jag rätt fort när det blir många delningar på Facebook av artiklar som hävdar någon viss ståndpunkt. Håller jag med så läser jag ibland, men om jag inte håller med scrollar jag förbi det mesta. Detta är jag nog inte ensam om och då är det inte ett så bra sätt att få fler på sin sida. Samtidigt handlar nudging mer om att förändra beteenden än åsikter. En utgångspunkt är att många vill handla bättre än de i praktiken gör.

Det kan också hända att du ibland arrangerar valsituationer för andra personer. Är du förälder gör du det säkert, men även vi andra gör det kanske oftare än vi tror om vi tänker efter och öppnar ögonen för det. Fundera gärna på om du genom en liten nudge kan få barn, kollegor, vänner, släkten, församlingen, fotbollslaget, eller några andra att åtminstone ibland göra bättre val för planetens framtid. Vad man inte så ofta menar med nudging, men som är närbesläktat är hur du arrangerar dina egna valsituationer. Ett klassiskt exempel är att inte ha godis hemma om man försöker sluta äta socker, eller att lägga fram träningskläderna kvällen innan om man har bestämt sig för att springa på morgonen. Kan du parkera bilen längre bort från där du bor så att cykeln blir ett mer lockande val? Kan du låsa en del av dina pengar på ett speciellt konto, eller genom att skänka bort dem, för att minska frestelser till onödig konsumtion? Kan du ibland låta bli att köpa ost när den tagit slut och se om det inspirerar till mer klimatsmarta pålägg? Poängen är alltså att underlätta de miljökloka valen och försvåra de som förstör vår natur.

Det här är ett stort område som vi själva började läsa in oss på för inte så länge sedan och som vi bara nosat på i denna text. För den som vill läsa mer är ett tips boken Nudge; improving decisions about health, wealth and happiness av Richard H Thaler och Cass R Sunstein. I fulltext på nätet finns Nudging – det nya svarta inom miljöpolicy? av Therese Lindahl och Britt Stikvoort. Det finns också grupper på Facebook där man kan ställa frågor och dela idéer.