Matsvinn är ett återkommande mysterium för oss och något vi ofta funderar över och diskuterar. Det är verkligen svårt att förstå varför mängder av användbar mat kasseras efter att den köpts och burits in i våra hem. Det ger också en viss svindelkänsla när den större bilden skymtar fram, där matsvinnet i produktions- och butiksled är provocerande stort. Vi har flera gånger tagit upp ämnet på hemsidan, senast här. Idag vill jag främst fokusera på möjliga lösningar.

Någon gång i höstas började det komma upp inlägg om dumpstring i mitt Facebookflöde. Det var Andreas Jakobsson som delade sina blogginlägg i gruppen Miljövänligare vardag. Min nyfikenhet väcktes och när jag såg att Andreas gett ut boken Svinnlandet lånade och läste jag den med stor behållning. Boken handlar framför allt om att dumpstra. Alltså ta sådant som exempelvis matvarubutiker slängt av olika skäl. Som en utmaning bestämde sig författaren för att endast leva på dumpstrade produkter. Fasta utgifter som hyra och dagisavgift stod utanför experimentet. I övrigt levde han på hittade varor eller pengar han fick när han sålde dessa vidare. Utmaningen visade sig snart inte vara någon utmaning. Överflödet av fullt användbara matvaror gjorde istället att han levde lyxliv.

Själv har jag ännu inte tagit steget att dumpstra på riktigt även om inspirationen finns där. Det närmaste jag kommit är kanske ”räddandet” av ett par kilo marmelad och andra produkter från min moders allt för fulla kyl. Att datumet var utgånget med god marginal gjorde inget för dessa livsmedel. Skulle vi konsumenter allt oftare se bäst före-datumet som den rekommendation det är, istället för att rutinmässigt kassera maten, vore mycket vunnet. Då kanske till och med butikerna kunde börja våga sälja fullt användbara livsmedel till nedsatt pris istället för att slänga dem när datumet passerat. Tilläggas bör i detta sammanhang att livsmedel märkt med ”sista förbrukningsdag” istället för ”bäst före” kan vara riskabelt att använda efter utgånget datum. Märkningen används exempelvis till rå köttfärs, rökt fisk och rå kyckling. Här är större försiktighet befogad men i övrigt är det bättre att framför allt se, lukta och smaka istället för att läsa bäst före-datumet allt för noga.

I diskussioner kring svinn hänvisas det ofta till att hushållen står för den största delen av matsvinnet. Efter en tids dumpstrande får Andreas Jakobsson allt svårare att få ihop den bilden. Genom att skrapa lite på statistikytan framträdde också en annan bild. I den flitigt citerade rapporten Matavfallsmängder i Sverige finns bland annat uppgifter om matsvinnet från jord till bord. Märkligt nog så redovisas här inget avfall alls ifrån jordbruk och fiske. Och för hushållen räknas både oundvikligt och onödigt avfall in men för industrin tas bara det onödiga med. Sammantaget blir det missvisande att tala om hur hushållens skuld i matsvinnet skulle uppgå till två tredjedelar av allt svinn. Även om privatpersoner kastar onödigt mycket mat så finns de största volymerna faktiskt tidigare i kedjan.

De som väljer att genom dumpstring handfast ta hand om den slängda, men brukbara, maten tror jag kommer att bli fler. Däremot är containerdykning troligen inget som medelsvensken kommer att ägna sig åt. Själva har vi som en kompromiss återkommande börjat handla av Matsmart. Matsmart är en internetbutik där du till kraftig rabatt kan köpa produkter som av olika skäl blivit ratade av butikerna. Ibland är datumet kort eller passerat men oftast är det mycket svårt att förstå vad som är orsaken. Istället för att maten och hushållstillbehören eldas upp/går till biogas köper alltså Matsmart upp partier från livsmedelsföretag. På bilden ovan syns något av den spännvidd som erbjuds; pasta, bönor, tändstickor, toalettpapper, choklad med mera.

Ett annat företag som på liknande sätt försöker ta vara på det butikerna skulle kastat är Rescued fruits. De samarbetar bland annat med ICA och tar hand om frukt och grönsaker som annars skulle bli matsvinn. Företaget förädlar produkterna till must och marmelader. Dessa säljs sedan hos återförsäljare såsom just ICA. Verkligen en vinna-vinna-vinna-situation. Exempel på företag som utan förädling tar hand om butikers matsvinn är AllWin som ser till att maten istället för att bli fjärrvärme kommer till nytta för socialt utsatta människor genom Frälsningsarmén och liknande frivilligorganisationer.

Lösningar finns också på ett övergripande plan. Frankrike har som bekant en stark matkultur och nyligen klubbade de som världens första land igenom en lag som förbjuder butiker över en viss storlek att slänga mat. Istället ska den gå till behövande eller bli djurmat. Då Frankrike försöker driva igenom en liknande lag inom EU kanske våra butiker också får vänja sig vid detta. Ett annat förslag som kom fram i Andreas Jakobssons bok var höjd sopskatt. Idag är det enkelt och billigt för butiker och grossister att lämna sitt matavfall till sophämtning. Kostar detta en kännbar slant blir intresset större att minska ner på mängden sopor och butikernas överblivna mat kanske både minskar totalt och matsvinnet som ändå blir finner bättre vägar än att slängas.

Inspirerad av denna idé skrev jag samman en motion om höjd sopskatt till Miljöpartiets årliga kongress. Tyvärr togs den inte upp i år eftersom den ansågs falla utanför de teman som fanns för årets motioner. Istället sände jag motionen som ett tips till en av våra riksdagsledamöter – och har det inte hänt något i frågan nästa år skickas den på nytt som kongressmotion (då det åter är öppet för mer än motioner inom vissa teman).

Problemen med matsvinnet är stora. Inte bara slöseriet med resurser utan också det moraliska; att vi slänger mat samtidigt som många svälter. Några möjliga lösningar har tagits upp här och själv har du kanske fler på lut. Ytterligare bakgrund och inspiration till förändring finns också i denna matiga artikel om bland annat dumpstring.