Redan när George Monbiots bok Regenesis kom ut på engelska förra året väckte den en livlig debatt här i Sverige. Nu har den även kommit i svensk översättning, med titeln Ny jord. Efter läsningen går det verkligen att förstå de mångas debattlust. George Monbiot drar sig nämligen inte för att trampa både jordbruksindustri och gröna vågare – samt många däremellan – på tårna.  

Men där boken tar sitt avstamp, i Monbiots egen fruktträdgård, är det främst förundran vi möter. Glädjen i utforskandet av allt liv och inbördes samband under jord påminner om både Stefan Edman och Dave Goulson. Millimeterlång viril drake som skulle passa i anime från studio Ghibli och gråsuggor som doftkamouflerar sig för att kunna snylta på myrornas mat.

Från denna fridsamma idyll lyfts blicken till vårt globala och multikomplexa livsmedelssystem. Ohållbart inte bara för dess utarmning av jorden utan också den sårbarhet komplexiteten innebär. Att 40% av världens befolkning är beroende av livsmedel från andra länder. Eller att vår globala standardkost lett till en förlust av 75% av basgrödornas genetiska mångfald jämfört med år 1900. Det borgar inte direkt för ett robust och resilient matsystem som klarar utmaningar likt pandemier och klimatkris.

Nedslag görs i djurindustriernas orimliga påverkan på hälsa och miljö. Läsaren får ta del av industrins bidrag till övergödning, gigantiskt resursanvändande, pådrivande av antibiotikaresistens med mera. Även om småskalig eller ekologisk djurhållning har fördelar tydliggörs att inte heller sådan är hållbar i ett större perspektiv.

George Monbiot vill utforska sätt ”att föda världen utan att sluka planeten”, som också är bokens undertitel. I en värld där mängden boskap ökar snabbare än mängden människor är vi långt från detta mål. Med England som exempel skriver Monbiot hur världen skulle behöva en extra planet av Merkurius i storleksordning för att alla skulle kunna ha engelsmännens markkrävande kostvanor.  

Centralt i Ny jord är utforskandet hur vi nu och i framtiden ska föda alla världens människor inom planetens gränser. Att jordbruket fortsatt låter omkring hälften av det odlade gå till djuruppfödning ingår inte i Monbiots vision. Inte heller att elda upp grödor till biobränsle i sådan mängd att det skulle livnära hälften av planetens kroniskt undernärda. Ny jord går i sitt utforskande igenom en rad missförstånd eller medvetet spridd desinformation kring produktion av animaliska produkter. Däribland uppfattningen att vissa former av planlagt bete och holistisk skötsel av betande boskap kan lagra oerhörda mängder kol i jorden. Dessvärre visar en metastudie av 300 vetenskapliga artiklar om detta att kolinlagring i gräsmarker i bästa fall uppgår till 60% av de växthusgaser djuren själva släpper ut. Allt annat än en klimatvinst med andra ord.

I jakt på möjliga vägar för framtidens jordbruk söker George Monbiot upp flera odlare som med entusiasm och nyfikenhet tänker utanför boxen. På den boskapsfria och ekologiska gården sjuder det av liv. Jorden förbättras kontinuerligt istället för att sugas ut. Samtidigt som skördar tas ut på en nivå som motsvarar dem ifrån konstgödseldopade intensivjordbrukets.

Hos spannmålsbonden som inte plöjer sin jord är resiliensen påtaglig. När granngårdarnas mark är förödda efter lokala översvämningar och stormar är jorden fortfarande frisk och brukbar där det inte plöjts. Inga av dessa system är ändå utan problem. I det boskapsfria och ekologiska sättet att odla finns fortfarande beroende av resurser utanför gården. Och vid plöjningsfri odling används bekämpningsmedel.

Det kanske mest välkända från Ny jord är George Monbiots besök i Finland. Där han möter en genialisk man som kanske inte skulle klara Turingtestet. Pasi Vainikka har utvecklat en teknik som kan ändra vårt livsmedelssystem i grunden. Monbiot som är vegan sedan lång tid får här smaka en pannkaka gjord på torkade bakterier. Pannkakan är fyllig och mättande. Likt de han åt när han fortfarande åt ägg. Men det stannar inte vid en kulinarisk upplevelse. Han går så långt som att skriva ”Inlindad i denna tunna crêpe finns vårt främsta hopp om att kunna återskapa en levande planet”.

Inga små ord. Men till skillnad från många andra lovande tekniker är denna precisionsfermentering inte något som ligger i en okänd framtid. Den relativt enkla tekniken där vanliga jordbakterier förökas genom el, vatten samt koldioxid från luften finns redan utvecklad. Företaget Solar Foods planerar att ha en fullskalig fabrik för produktion igång första kvartalet 2024. Där tillverkas deras gyllengula mjöl med proteininnehåll på 60%. Möjlighet att starta upp lokal produktion i princip var som helst i världen finns och proteinmjölet som användes i Monbiots pannkaka går att anpassas till att likna de flesta av dagens animaliska produkter.

Det revolutionerande med detta skifte, som kan göra djurindustrier och resurskrävande jordbruk till något obsolet, är i Monbiots vision inte minst den mark som kan frigöras. Idag används det mesta av vår jordbruksmark i uppfödningen av proteinprodukter från de djur vi äter och använder råvaror ifrån. Kan vi på ett resurseffektivt sätt få våra behov av protein och fett från en fermenteringsprocess som är radikalt mindre resurskrävande i form av energi och markanvändande. Då kan vi på allvar föda världen utan att sluka planeten. Samtidigt som stora ytor av mark vi idag använder för intensivt jordbruk och betande av boskap kan ”lämnas tillbaka” för att återförvildas. Tas i besittning av undanträngda vilda djur och växter. I en sådan vision ökar planetens biologiska mångfald och kolinlagringen kan öka på allvar.

Det är en omvälvande upplevelse att ta del av Monbiots Ny jord. Många självklara sanningar problematiseras men det bjuds också på ett oväntat realistiskt hopp. En fullt möjlig och hållbar framtid ligger i liknade teknik som använts i tusentals år vid framställning av jästa produkter som bröd och öl. Nu i kombination med modern vetenskap.