I Brunnsvik, nära där min (Sofias) farmor och farfar bodde, fanns en liten röd stuga på en höjd. När jag var barn användes den av scouterna och av missionsförsamlingen, mest vid gökottan. Det hände att vi sov över där när min bror ville upp tidigt på morgonen och fiska. Föräldrarna fick jaga bort både kor och möss. Nu har huset brunnit ned. Men det fanns en tid då det bodde människor där även på vintern. Ett par var farfars mormor och morfar. Farfars mor föddes där. Familjen flyttade ofta, som var vanligt på den tiden, dit där jobben fanns. Det är en vacker plats. Men att leva där. Hur var det? När jag närmar mig fenomenet frivillig enkelhet finns mycket inspiration och kunskap att hämta i äldre tider, men frivilligt var det väl inte för dem och inte enkelt heller i bemärkelsen lätt.

Om alla levde som vi i Sverige skulle det gå åt flera jordklot. Länge sade man tre. Senast jag hörde det nämnas var vi uppe i 3,7. Farfars mormor var säkert inte lika resurskrävande. Jag kan tänka att hon skulle ha mått bra av lite mer resurser än hon hade, men att det otroliga överflöd vi har hade varit fullständigt obegripligt. Det var hon nog inte ens i närheten av att längta efter. Många nu verkar tro att det är vad man behöver för att leva.

Men det är det inte och alltfler inser att det inte ens gör oss lyckligare. Några tar ett steg tillbaka och ställer sig frågor om vad vi egentligen håller på med. Till exempel startas ett medelklassuppror som uppfriskande nog inte handlar om mer resurser till medelklassen utan tvärtom är en protest mot ännu fler jobbskatteavdrag. Man säger; det räcker nu, vi behöver inte mer pengar, ge dem till någon som verkligen behöver dem.

Frivillig enkelhet är ett begrepp som ofta används som en svensk synonym till downshifting, men kan tolkas öppnare. Det är ett val som är möjligt även för den som inte har en statusfylld eller välbetald karriär att ”skifta ner” från. I båda fallen handlar det om en livsstil som är mindre fokuserad på pengar och materiella ägodelar och mer på andra värden i livet som; relationer, tid och miljöhänsyn. Kanske behöver det påpekas att det inte handlar om enkelhet i betydelsen mindre ansträngande utan snarare mer spartanskt och för att det ska ge tidsvinster krävs att man använder utrymmet besparingarna ger till att lönearbeta mindre.

Vad man väljer bort och vad som fortfarande känns viktigt att ha är olika. Man behöver inte tänka att enkelheten ska gälla på alla områden. Många som har extremt få saker (så att de får plats i en ryggsäck eller så) driver bloggar och kanske då väljer att ha en relativt ny dator. För någon annan är det viktigare att ha en rymlig bostad. För oss är det här ett pågående projekt. Vi har inte den minsta eller billigaste lägenheten man kan hitta i vår stad, men bor inte heller i villa. Vi har inte egen bil, konsumerar förhållandevis lite och väljer gärna begagnat. Vår ”tjock-TV” har vi inte tänkt byta förrän den går sönder. Vi har två datorer och varsin smartphone, men båda datorerna är flera år gamla och den ena köpte vi begagnad. Något liknande gäller telefonerna. Vi reser ytterst lite och flyger aldrig. En årsföresats är att gå igenom vårt hem rum för rum och rensa bort allt som inte tillför något väsentligt. Oftast skänker vi bort det som gallras ut. Vårt matkonto är litet, trots att vi så konsekvent som möjligt väljer ekologiskt och råvaror av bra kvalitet. Det beror bland annat på att vi lagar mat från grunden, odlar en allt större andel av våra grönsaker och bär, tar vara på det som är gratis i vår omgivning, väljer bort många onödiga produkter som läsk och även avstår från kött. Jag syr mycket av begagnade material och kan då ofta ordna alternativ till saker vi annars skulle köpa. Nyligen tyckte vi t ex att vår tvättkorg blivit för sliten. I en situation som för några år sedan givit upphov till funderingar kring köp startade nu ett mer kreativt idéflöde kring vilka tyger jag hade hemma och hur man skulle kunna konstruera något fint och funktionellt av dem. Det är inte alls känslan av att inte ha råd som är drivkraften då – utan att det är roligare.

Det enda man behöver akta sig för i det här sammanhanget är att kompensera en nedskiftning på ett område med att öka sin resursförbrukning på ett annat så att det blir ett nollsummespel. Att konsumera mindre för att kunna resa mer är till exempel inte så klimatsmart. Börja gärna fundera kring hur din version av frivillig enkelhet skulle se ut. Finns det något område där det skulle vara lätt att dra ned lite? Eller något du funderat på om det kanske till och med skulle vara en befrielse att vara utan? Nästan alltid leder en förändring till fler, men du behöver inte backa på alla plan. Kanske upptäcker även du att sakerna binder dig mer än du tror och att frivillig enkelhet ofta leder till en känsla av frihet snarare än av uppoffring.