Boktips; Myr av Mattias Eliasson

Boktips; Myr av Mattias Eliasson. Bild på boken Myr.

Ibland får vi recensionsexemplar av böcker för att skriva om dem här. Så var det med boken Myr av Mattias Eliasson. Den visade sig vara en vindlande och förunderlig samling betraktelser som kretsar kring myrmarker. Vi får följa med i Carl von Linnés fotspår och i författarens egna, på tågfärder och på vandring.

Våtmarker är aktuella på flera sätt. Aktivistgruppen Återställ Våtmarker har ett bra tag försökt lyfta deras betydelse för kolinlagring och hur de därmed kan vara till hjälp för att hejda klimatkrisen. Vi har varit kritiska till en del av deras aktioner, men att ämnet kommer på tal är värdefullt. Naturskyddsföreningens årsbok 2024 heter Våtmark och är skriven av Anna Froster. Hon har också pratat om detta i podden Allt du velat veta. Jag tycker fortfarande att det är en svår fråga att sätta sig in i när det gäller klimatkrisen. Det kan vi kanske återkomma till i ett annat inlägg. Boken Myr är inte ute efter att ge sådana svar. Poängen är inte heller fakta om vad en myr är, utan att dela med sig av en fascination för en naturtyp många av oss sällan besöker. Just det lyckas den oerhört väl med.

Författaren kommer från och bor i Småland. Han har ägnat sig åt foto, film, skrivande och träslöjd. Boken är underfundigt och personligt skriven. Under rubriken Att närma sig ett träd finns till exempel en berättelse om när författaren provar att lägga sig där en älg just vilat med sin kalv. Det tycks ge honom en påminnelse om hur liten en människa är. Om tjäderns nattliga favoritgren skriver han ”den så kallade kvällskvisten” och jag skrattar till under läsningen. Boken har fyra delar som fokuserar på varsin årstid och hur olika myrmarkerna kan upplevas då. Här finns också stämningsfulla fotografier och dikter ibland.

I slutet av boken finns en karta som visar Inlandsbanan och platser värda att besöka för den som själv vill utforska en myr. En annan karta visar Linnés lapplandsresa och de platser författaren besökt och berättar om i boken. Här finns också en beskrivning av vad en myr är och korta presentationer av nationalparker och andra större myrlandskap i Sverige. Av dessa har vi själva varit i Store Mosse Nationalpark i Småland.

Boken ger verkligen lust att utforska mer på plats ute i naturen. Gärna nära marken med alla sinnen.

Något litet händer, då och då. Den rosa linnean som, långsamt och krypande väljer att dofta för någon insekt borta i norra skogens kant. För handens gröna fingertoppar mot näsan. Slöjdsal, luktar det, kommande sommar och något annat. En mjuk doft, av liv. (s. 118)

Pröva att odla nötter

Pröva att odla nötter. Bild på hasselnötter i handen.

Ibland skriver vi om sådant vi bara börjat pröva och egentligen inte kan så mycket om ännu. Som ett sätt att berätta om vår egen väg och dela idéer vi själva blivit inspirerade av. Det här är ett sådant tillfälle. Vi tänkte uppmuntra till att – liksom vi – pröva att odla nötter.

Våren 2023 planterade vi två hasselbuskar i trädgården vid hyreshuset där vi bor. Vi bad hyresvärden om lov att utöka vår odlingsyta och det var inga problem. Sedan tidigare växte där en uppstammad hassel som för övrigt ser ut som vild hassel och en ormhassel. På den uppstammade brukar det bli många kart, men vi har aldrig lyckats skörda några nötter. Att de finns där är ändå bra för pollineringen av dem vi planterat. Vi beställde två olika sorters så kallad storfruktig hassel från Cramers och fina plantor levererades hem till oss i en stor kartong. Storfruktigheten innebär att det blir större nötter och rikligare skörd. Vi valde en blodhassel med vackert vinröda blad och nötter och en ”Jättenöt från Halle” som ofta omtalas i samband med skogsträdgårdar.

För det var från skogsträdgårdsodlare inspirationen kom. Där är nötträd och buskar tacksamma för att de ger mycket som annars är ovanligt bland perenna grödor. Som högt proteininnehåll och fetthalt. Philipp Weiss, som är något av en guru när det gäller skogsträdgård, har skrivit Nötodlarens handbok där man kan få hur mycket inspiration och goda råd som helst. För den som har gott om plats kan det fungera väl att plantera till exempel ett valnötsträd. Här i Vadstena finns två stora sådana som man får plocka fallfrukt från. De blir något mindre men mycket mer smakrika än de nötter man brukar köpa. För oss som egentligen inte har en egen trädgård passade hasselnötter bättre. Den utökade odlingsytan sitter ihop med den gamla rabatt där vi sedan tidigare hämtat mycket inspiration från skogsträdgårdsidén.

I år har vi kunnat skörda två nötter från blodhasseln och tre från Jättenöt från Halle (bilden). Två från blodhasseln hann falla till marken och bli uppätna av något djur. Att odla nötter kräver alltså tålamod innan det blir någon skörd att tala om. Det gäller ju även till exempel fruktträd. När de väl kommit igång är det istället mindre jobb med dem än med ettåriga grödor. Och jag känner mig helt förundrad över denna process av upptäckarglädje. Hur vackra de är i sina höljen, att lära sig känna när de är mogna, att dela en nöt och få varsitt smakprov. Att pröva skillnaden mellan färska och torkade och mellan de två sorterna. Detta lär vi återkomma till. Men haka gärna på och pröva att odla nötter även du!

Vegansk fruktpaj

Vår hyresvärd har flera andra fastigheter och vid en av dessa finns ett fantastiskt gråpäronträd vi gärna får plocka från. Vid huset där vi bor finns tre äppleträd och här i staden finns också en aplagård där vem som helst får plocka fallfrukt. Något av det godaste man kan göra med frukt tycker jag är paj och här kommer ett recept på en vegansk sådan. Det är inspirerat av vår kakbakningsguru Karolina Tegelaar, men är ändrat på flera sätt. Receptet är lagom till en form på ca 24 cm i diameter

Klyftor av frukt så att det täcker botten av formen. Vi använde äpplen och gråpäron
1 msk socker
1 tsk kanel
3 dl havregryn
1 dl vetemjöl
3/4 dl socker
1 tsk kardemumma
100 g mjölkfritt margarin t ex Naturli’ Vegan block
1 msk sirap (vi använde mörk, men det går bra vilket som)

Kärna ur och klyfta frukten. Skalet kan vara kvar. Blanda med en matsked socker och en tesked kanel. Mängden socker kan justeras utifrån hur syrlig frukten är. Sprid ut klyftorna i formen. Blanda alla övriga ingredienser och tryck sönder margarinet med fingrarna. Det ska bli en smuldeg som du därefter sprider ut över frukten.

Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter i 200°C.

Servera som den är, eller med vispbar havregrädde, eller vegansk glass.

Annat gott man kan göra av gråpäron är att torka klyftor av dem och saffransinkokta päron.