Klädindustrins miljöpåverkan

Klädindustrins miljöpåverkan. Bild på Peter i 28 år gammal skinnjacka.

Under hösten 2024 har Naturskyddsföreningen drivit en kampanj om klädindustrins miljöpåverkan. Uppmaningen till allmänheten var att köpa maximalt 5 nya klädesplagg per år (underkläder och skor undantagna). Själva handlar vi sedan många år nästan alla kläder second hand så uppmaningen upplevdes inte som så svår. Men då medelsvensken köper 25 nya plagg per år är steget till hållbara 5 plagg utmanande för många.

Jag fick upp ögonen för ett annat sätt att handla kläder när vi bodde i Göteborg. Där var utbudet stort på second hand och då möjliggjordes inköp av märkeskläder av bra kvalitet till ett billigt pris. Flera skjortor och tröjor från den tiden använder jag fortfarande, 15 år efter vår flytt till Vadstena. Jackan på bilden köpte jag däremot ny, inte långt efter att jag börjat studera i Karlstad för 28 år sedan. Nyligen bytte jag innerfoder på den för andra gången. Idag hade jag valt bort att köpa skinn av etiska skäl men när den redan är köpt vill jag ge den ett långt liv.

Second hand köper vi numera genom de butiker som finns på plats där vi bor men även vid besök i lite större städer. Möjligheten att hitta vad du är ute efter är också stor via digitala tjänster som Tradera, Blocket och många andra. Sofia har även, både till oss och genom butiken till allmänheten, kommit igång med enklare lagningar av kläder som behöver lite mer omsorg för att kunna användas vidare.

Problemen kring klädindustrins miljöpåverkan är tyvärr många och den största resursanvändningen, omkring 80%, sker i själva produktionen. Liksom med livsmedel är alltså tillverkningen det mest krävande, inte transporterna. Mängden textilfibrer som tillverkas har nästan fördubblats de senaste 20 åren. Och en sak jag inte förstått före Naturskyddsföreningens kampanj var hur stor andel av detta som är syntetiska material. Omkring 60% av alla textilfibrer är numera polyester eller andra oljebaserade material. Detta släpper inte bara ifrån sig mikroplaster utan har som fossil råvara samma problem som bensin och diesel.

Trots olika satsningar på återvinning av textiler går det trögt. Mindre än en procent av fibrer från avlagda klädesplagg går idag till fibrer i nya klädesplagg. Klagomuren mot klädindustrins miljöpåverkan kan fortsätta kring vatten- och markanvändning. Kemikalier, textilavfall som dumpas i utvecklingsländer, bristfällig social hållbarhet med barnarbete och slavliknande förhållanden.

Sammanfattningsvis finns många skäl att välja ”andra hand i första hand”. Men inte minst behövs en annan attityd till våra kläder. Inför kampanjen har rapporten Monstret i garderoben släppts från Naturskyddsföreningen. Där har de räknats ut att varje klädesplagg behöver användas åtminstone 270 gånger för att det ska vara hållbart. Och enligt en studie från 2021 finns redan idag kläder för att täcka mänsklighetens behov de kommande 6 generationerna. Då kommer vi fram till år 2200. Utifrån detta skulle maximalt fem nya plagg om året kunna ses som onödigt många då kläderna sannolikt går att få tag på begagnade istället.

Naturen och människan

Naturen och människan. En recension av boken Naturen och människan av Henrik Ohlsson

I Henrik Ohlssons nyligen utkomna bok Naturen och människan utforskas vad som skiljer människan från naturen. En högst aktuell fråga när allt fler beskriver vår tid som antropocen – människans tidsålder. En geologisk epok där människan är den dominerande naturkraften. Men hur hamnade vi här?

Henrik Ohlsson är lektor vid institutionen för historia och samhällsstudier på Södertörns högskola. I denna, hans debutbok, visar han på elden som den största påverkansfaktorn för urskiljandet av människan. Den blev en exosomatisk, utomkroppslig, kraft som tillät oss att forma miljön omkring oss och breda ut oss över hela jordklotet. Tillsammans med en mänsklig drift att experimentera, formge och förädla togs ytterligare steg från den övriga naturen. Liknande roll som elden fick sedan den fossila energin. Men här mångdubblades effekten och mängden utomkroppslig kraft.

Med människans relation till elden förändrades även våra övriga relationer i världen. Den gav tillgång till energi utanför våra kroppar. Elden formade våra levnadsvanor och till och med våra kroppar. Detta på så sätt att vi med tiden fick en matsmältning anpassad till upphettad mat. Tillagningen lät oss samtidigt tillgodogöra oss mer näring och energi. Vissa forskare kopplar dessutom lägereldens samlande effekt till utvecklingen av vår sociala förmåga och språkutveckling.

I den historiska överblick och längs de utvecklingslinjer som följs i Naturen och människan är det extra intressant med justeringar av inhamrade sanningar. Som ett nyanserande av övergången från jägar- och samlarsamhället till jordbruket. Något som visar sig ha varit betydligt mer utdraget och komplext än det vanligtvis beskrivs. Och att ursprungsbefolkningen i Australien långt före européernas ”upptäckt” hade bedrivit former av jordbruk. Där finns fynd av 30 000 år gamla malstenar för frön. Jordbrukskulturen i vår egen civilisations vagga uppstod ofta i biologiskt rika floddalar och kustområden. Platser där jägar- och samlarkulturer redan var etablerade. Författaren resonerar kring att det var just överflödet på mat som gav utrymme att experimentera med fröer och manipulation av miljön så att vissa växter gynnades.

Idag är det vardagliga avståndet till naturen större än någonsin. Samtidigt som vår längtansfyllda bild av naturen ofta är naivt ensidig. Vi längtar kanske oftare till vår projektionsyta av naturen än till den verkliga naturen. Och vår så kallade seger över naturen visar sig troligen vara en illusion i klimatkrisens skugga. Det är exempel på ett par välgörande synvändor boken ger.

Mot slutet av Naturen och människan ger Ohlsson en tydlig distinktion mellan två motsatta tendenser i dagens strävan att komma tillrätta med klimat- och miljökriser. Dels det som brukar kallas ekomodernism som sätter sitt hopp till ny koldioxidneutral teknik. Klimatproblemen ses främst som tekniska utmaningar. Mot detta ställs en rörelse som förespråkar minskad energikonsumtion och att produktionen av våra basvaror som mat åter behöver bli mer lokal. En sådan förenkling skulle även kunna visa på vägar mot ett återknytande till den natur vi moderna människor längtar efter.

För egen del är valet vid denna skiljeväg ganska enkel. Och Naturen och människan ger en intressant överblick av vår väg fram hit.