Ett första steg för många som blir medvetna om de miljöproblem deras livsstil orsakar är att välja miljömärkta produkter. Så var det även för oss. Det är bra, men det räcker inte hela vägen. Även ekologisk bomull, FSC-märkt papper, ekologiskt smink, möbler med hög miljöstandard, KRAV-märkt mjölk, MSC-märkt fisk osv – orsakar utsläpp. All produktion använder av jordens begränsade resurser. Många med oss inser efter ett tag att vi helt enkelt måste konsumera mindre.
En period fick vi ofta frågor om frivillig enkelhet och downshifting. Då tänkte jag att frivillig enkelhet är bra, men inte så centralt i vårt engagemang. Nu börjar jag tänka att det kanske är mer radikalt och mer grundläggande än jag förstått. Att konsumera mindre sparar pengar och faktiskt tid. Att undersöka alternativ och välja produkt tar tid, liksom själva inköpet. Sedan ska produkten användas och kanske underhållas. Så småningom även skänkas bort, säljas, eller kasseras.
Med mindre behov av pengar kan man arbeta mindre och få ännu mer tid. Det är en stor frihetskänsla i att inse hur pass lite man kan leva ett gott liv på. Färre saker i hemmet ger snarare känslan av luft och rymd än avsaknad. Med färre saker kan dessutom bostadsytan vara mindre vilket sparar ännu mer pengar. Att det är dyrt att leva miljövänligt är verkligen en myt. Vi satsar mycket mer på meningsfullhet än på pengar.
Den pågående krisen med Covid 19 visar tydligt att minskad konsumtion också sänker utsläppen. Även tidigare ekonomiska kriser har visat detta. Samtidigt aktualiserar det frågan om hur vårt samhälle ska fungera utan tillväxt. Just det är en invändning många har mot idén att konsumera mindre. Då stannar hjulen, skatteintäkterna minskar och hur ska vi då få välfärden att fungera med sådant som skola och sjukvård? Vi drabbas själva ekonomiskt eftersom vi driver företag inom besöksnäringen. Just den plötsliga kollaps av ekonomin som sker nu är inte idealisk. Men att vi måste hitta andra vägar än att sträva efter oändlig tillväxt är jag rätt så säker på.
Jag är inte ekonom och påstår mig inte veta precis hur det borde fungera istället. Men alltfler ifrågasätter både att tillväxten kan fortsätta i oändlighet och att den kan göra det inom planetens gränser. Vi måste helt enkelt hitta andra sätt att bygga samhällen på. De frågorna ägnar sig även forskare åt. Peter skrev i ett tidigare inlägg om ett forskningsprojekt på KTH som utmynnade i rapporten Framtider bortom BNP. Alla de fyra scenarier de målar upp som hållbara framtida samhällen utgår från minskande tillväxt och kraftigt minskad konsumtion. För några år sedan läste jag Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt som också ger en mycket intressant bild av hur detta skulle kunna se ut. Även personer med gedigna kunskaper på området menar alltså att det är möjligt. Ja, egentligen nödvändigt.
Att konsumera mindre kan vara ett slags bojkott av det system vi lever i idag. I processen kan vi börja utveckla alternativ till konsumismen. Häromdagen hämtade vi fina vintergröna marktäckare hos en god vän som ville odla ätbart i pallkragar där växterna fanns. Hon kom att tänka på oss och frågade om vi ville ha. Utan att alls förvänta sig något i gengäld. Det vi lämnade kvar ska hon fråga kyrkogårdsförvaltningen om de vill ha. Att börja skänka, dela, äga gemensamt, låna och samarbeta är olika sätt att pröva alternativ till konsumtion. Biprodukter är ofta starkare gemenskap, närmare relationer, mindre ensamhet och bättre grannsämja.