Under en av mina morgonpromenader började jag tänka på betydelsen av tystnad. För mig personligen har det blivit allt viktigare med åren. Jag upplever det som att de tysta oaserna blivit allt färre samtidigt som jag själv blivit sämre på att filtrera ljuden. Vi har tidigare skrivit om ljusföroreningar. Detta inlägg handlar om ljudföroreningar.

Buller och andra oönskade ljud är en stressfaktor för många människor, men det påverkar också i hög grad djur. Det som har studerats mest i sammanhanget är effekten på fåglar. Ett exempel är en studie från 2016 som visar att sparvar i storstaden San Francisco hade börjat sjunga i högre frekvenser, troligen för att överrösta det dova trafikbullret. Tyvärr lockas inte honorna alls lika mycket av detta högfrekventa läte vilket förstås kan leda till problem för dem att hitta varandra och föröka sig. En del sångfåglar som lever i eller nära städer har börjat förenkla sina sånger. De extra finesserna, drillarna och nyanserna går ändå inte fram när de måste överrösta buller.

Så är det kanske för oss också, började jag tänka på min vandring. När man ska överrösta en massa brus är det ingen idé att satsa på finlir och nyanser. Då blir det lätt polariserat och mer aggressivt. Vi har tidigare skrivit om fokus.

Delfiner och flera andra marina arter tillhör de djur man vet påverkas mycket av buller. Delfiner kommunicerar med klickljud och får svårare att nå fram till varandra och tillsammans lösa uppgifter. Valar använder ekolokalisering och blir desorienterade och stressade när det är mycket ljudföroreningar i havet. Bl a har detta lett till ett ökande antal kollisioner mellan valar och fartyg. Artikeln vi länkar till handlar om en teknik för att i tid upptäcka valarna och undvika kollision, men naturligtvis borde målet snarare vara att minska bullret som stör dem. Där nämns även att buller kan störa migrationsvägarna för marina däggdjur och ge dem permanenta hörselskador. För många av dessa djur är det en dödsdom att inte kunna höra tillräckligt väl. Att undvika att köra på dem är alltså inte tillräckligt.

Ökande mänsklig aktivitet i och på havet har lett till mycket mer lågfrekventa ljud än djuren är vana vid. Det stör deras system för orientering och balans vilket i sin tur stör fortplantning, jakt och förmågan att undkomma större rovdjur. Enligt en studie vid universitetet i Barcelona kan bläckfiskar t o m få fysiska skador av starka, lågfrekventa ljud. Små, inbyggda, vätskefyllda ballonger hjälper dessa djur med orientering och balans. Dessa visade sig skadas så pass att bläckfiskarna ibland t o m fick hål i kroppen av ljuden i experimentet.

Mer oväntat är att även vissa växter kan påverkas negativt av buller – om än indirekt. En studie utförd i närheten av naturgasindustrins högljudda kompressorer i södra USA visade att det fanns 75 procent färre fröplantor av pinyontall i den bullriga miljön jämfört med tystare områden. Man tror att ljuden skrämmer bort inlandssnårskrikan som på vintern gräver ned frön och därmed är viktig för spridning av träden. Även enbuskar påverkades på liknande sätt. Tyvärr kvarstod effekten även när bullret försvann. Det verkar som att fåglarna mindes att detta var platser man helst skulle undvika.

När det gäller ljudföroreningar är det lätt att känna sig maktlös. Men liksom i andra stora förändringar kan var och en bidra. Att väcka frågan, försöka väcka opinion och skriva till företag och politiker med inflytande över ljudföroreningar av olika slag är några sätt. Att uppvärdera tystnaden kan man närma sig från flera håll. Platser som traditionellt har värderat tystnad kan lyfta det mer, eller igen, som kyrkan och biblioteken. Jag har väldigt medvetet valt att inte ha musik i min butik. Att vara varsam med ljud när du har andra människor eller djur omkring dig kan betyda mer än du tror. Att låta lågmäldheten bli en dygd. Det räddar inga djur. I alla fall inte direkt. Men det kan vara sätt att hjälpa varandra söka oss fram till andra sätt att vara människor på än det högljudda överröstandets sätt.