Att skänka tionde är en gammal kyrklig tradition. Historiskt var det ett slags skatt som kyrkan uppbar från jordbrukarna och betalades in natura med en tiondel av gårdens produktion. Detta betalade bl a prästens lön. Nu är ingen längre tvungen att betala tionde. Men som frivillig gåva har det många poänger och vi har praktiserat det sedan många år.

Tanken är alltså att ge bort en tiondel av de inkomster man får in varje månad. Tjänar man mycket blir det en stor summa medan den som har lite ger i proportion till sin inkomst. Vi fick idén från den amerikanske, kristne författaren Shane Claiborne som levde tillsammans med hemlösa i en storstad i USA inom en rörelse som kallas ”The simple way”. Han gör på ett väldigt ovanligt sätt allvar av Jesu uppmaning att sälja allt man har och ge till de fattiga. När han föreslår att skänka tionde är han tydlig med att det ska tillfalla just de fattiga. Därför ger han inte till kyrkan där han uppfattar att det blir för stor andel löner och intern verksamhet. När vi började prata om det här var vi engagerade i en stor innerstadsförsamling i Göteborg med många välbärgade medlemmar. Därför började vi istället ge till organisationer vi uppfattar gör gott för fattiga och utsatta människor i världen på olika sätt. Även till organisationer som verkar för djur och natur och mot klimatförändringarna. Vi tänker att pengarna även där går till de mest utsatta i Guds skapelse.

Gör man på detta sätt behöver att skänka tionde inte vara kopplat till kyrkligt engagemang eller till en kristen tro. Det finns många religiöst obundna organisationer som gör gott. Poängen med att skänka pengar är tudelad. Att organisationer som verkar för att hjälpa människor, djur och natur får mer resurser är förstås det ena. För oss blev den andra poängen snart tydlig. Det handlar om det perspektiv man får på hur mycket pengar man själv faktiskt har. Nu har vi med svenska mått mätt väldigt låga inkomster. Men även nu skänker vi nästan två tusen kronor i månaden. Och vi klarar oss utmärkt på det vi har kvar. Gång på gång har vi upptäckt att vi behöver mindre pengar än vi trodde. Detta har varit sammantvinnat med en rörelse bort från konsumtion och till mer odling, återbruk, lappa och laga och låna. I hög grad har vi gjort de valen för miljö och klimat. Men då också upptäckt att vi behöver ännu mindre pengar. Känslan är inte uppoffring och torftighet utan mening, närvaro och gemenskap. En del av det är att prioritera tid framför pengar. Att inte behöva ägna så stor del av sitt liv till att dra in pengar för att upprätthålla en viss levnadsstandard ger en känsla av frihet. Att skänka tionde blir också en rörelse bort från ”mitt och ditt” och ”vi och de”.

Alltid när man skriver om sådant här behöver man vara noga med att inte idyllisera fattigdom. När det verkligen inte går ihop och man får vända på slantarna är det inte konstigt om man längtar efter mer. Det går också att förstå det som kallas relativ fattigdom. När man egentligen har det man behöver men mycket mindre än de som bor i ens bostadsområde eller de barnen går i skolan med. Särskilt svårt är det säkert just med barn när de inte kan följa med på aktiviteter med sina vänner för att det kostar för mycket, eller blir mobbade för att de inte har det senaste. Men samtidigt måste det gå att säga att de allra flesta i Sverige snarare har för mycket.

Flera gånger har jag så här i juletid hört om barn som inte vet vad de ska önska sig för de har redan för mycket grejer. Jag har sett högar av julklappar kring barn som inte riktigt orkar bli glada för ännu mer. Vi är i full färd med att flytta till en lägenhet som är 24 kvadrat mindre. En hel del behöver rensas ut och vi försöker sälja eller skänka bort allt som någon kan tänkas ha användning för. Men när vi vänder oss till second hand-butiker har de ofta fullt. Den ena efter den andra vill inte längre ta emot böcker. Second hand kan vara en del av en hållbar, mer cirkulär ekonomi. Men då måste det enorma inflödet av nya grejer hejdas. Som det är nu finns så mycket prylar i omlopp att mycket inte ens går att skänka bort. Om fler kunde tänka sig att skänka tionde skulle konsumtionen minska. Många av dessa skulle efterhand inse att de inte behöver jobba heltid. Om man går ner i arbetstid och lön och fortsätter att skänka tionde minskar konsumtionen ännu mer. Många skulle liksom vi upptäcka att livet inte blir fattigare utan rikt på annat än pengar.