Matkalkylator för klimatet

Matkalkylator för klimatet. Bild på linser i en skål som står på en våg.

Ett ämne vi återkommit till många gånger är hur den mat vi äter påverkar klimatet. När jag skulle skriva ett FB-inlägg om hur mycket bättre för klimatet baljväxter är än kött, hittade jag mycket intressant på WWFs hemsida. Bland annat finns där en matkalkylator som jag nu tänkte använda för att illustrera några grundtankar kring mat och klimat.

WWF anger en hållbar budget för en veckas måltider till 11 kg koldioxidekvivalenter. Hur man fördelar sina måltider över en dag eller vecka kan förstås skilja mycket, men de utgår från att ett hållbart snitt för en lunch eller middag är 0,5 kg. Snittet i Sverige är på 1,8 så detta är ett område vi verkligen behöver jobba på. I matkalkylatorn kan du fylla en virtuell tallrik med valfri mängd av olika livsmedel och se vad din måltid hamnar på.

Om jag lägger 60g torkade linser, 20g nötter, 0,5 dl havregrädde, 100g rotsaker, 70g andra grönsaker och 150g pasta på tallriken. Då får jag ihop en matig pastasås som är en helt normal måltid för mig. Den ger endast 0,3 kg koldioxidekvivalenter. Alltså helt godkänd, med utrymme för mer. Byter jag ut linserna mot en vegoschnitzel kommer jag upp i 0,5. Byter jag i detta läge ut pastan mot kategorin mjöl och gryn och tar 1 dl nakenhavre kommer jag ned till 0,4.

Jag kan däremot bara lägga 19g nötkött på den tomma tallriken innan jag är uppe i 0,5. Kalkylatorn exemplifierar med två köttbullar. Då är alltså inga tillbehör alls tillagda. Väljer jag griskött kan jag lägga på 110g. Ur klimatsynvinkel är kyckling bättre. (Inte alls om perspektivet istället är djurrätt). Med 100g kyckling på tallriken kan jag fortfarande lägga på t ex 200g rotsaker och 150g pasta och landa på 0,5. Det är lätt att tänka att fisk är bättre, men 100g lax räcker för att maxa tallriken utan tillbehör. Motsvarande mängd sej ger bara 0,1 och sill/strömming väldigt litet påslag. Räkor får det bara plats 34g. Vilken sorts fisk eller skaldjur det är spelar alltså stor roll.

En lakto-ovo-vegetarisk diet då? Två ägg, ett par tomater och en morot fyller tallriken. Om du, som många vegetarianer, satsar på ost istället blir det svårare. Redan 1 dl riven ost och 0,5 dl matlagningsgrädde tar dig upp till 0,4. Inte plats för så mycket mer än ostsås alltså.

Något annat som blir tydligt här är att ris är väldigt mycket sämre än pasta. Men väljer du 1 dl ris kan du fortfarande få plats med ett par tomater, en morot och 1 dl linser.

Det enklaste sättet att äta klimatsmart är att äta veganskt. För oss som också bryr oss om djurrätt framstår det alltmer som det givna alternativet. Ur klimatsynpunkt går det att äta kött och mejeriprodukter ibland om man räknar på en veckobudget. Men betydligt mindre än medelsvensken gör idag.

När jag skrev om detta på FB kommenterade en vän att en restaurang hon återkommande besöker skriver ut sådana här uträkningar på menyn. Det är ett strålande initiativ! Den som ska äta där kan mycket lättare göra ett medvetet val. Dessutom föreställer jag mig att en restaurang som hela tiden gör sådana uträkningar motiveras att komponera måltider som ger låg påverkan. Testa gärna var en normal måltid för din del hamnar. Testa att byta ut något om den ligger för högt. En enda måltid gör ingen större skillnad. Men under ett år blir det många måltider. Och om vi är många som gör bättre val då gör det skillnad på riktigt.

Fröknäcke

Fröknäcke. Bild på fröknäcke som ligger i en plåtburk.

När vi nyligen besökte Gotland hade vi förmånen att bo på trevliga S:t Clemens hotell. Boendet har inte bara ett bra läge i Visby, välkomnande personal och ett långtgående miljöarbete. Dessutom hade frukostbuffén gott om växtbaserat. Bland brödet fanns även ett fröknäcke som stack ut. Frasigt med god nötig och salt smak. Detta i kombination med ett kommande besök från en glutenallergiker som är kolhydratrestriktiv fick mig att göra slag i saken och baka eget fröknäcke. Det verkar så enkelt och kan bli så gott men ändå har bakandet tidigare inte blivit av. 

Efter lite sökande på nätet fastnade jag för Jill Wallentins recept på fröknäcke. Det är både glutenfritt och kan passera ett LCHF-nålsöga. Dessutom var det tacksamt enkelt och blev riktigt gott. Själva receptet skrivs ut i slutet av inlägget.

Vi har tidigare skrivit om Livsmedelsverkets rekommendationer för bland annat fullkorn. När det gäller fröer finns ännu inte samma mängdrekommendation då forskningen inte är tillräckligt tydlig. Istället presenteras råden tillsammans med rekommendationerna kring hur mycket nötter som är lämpligt att äta – vilket ligger på omkring tre matskedar (eller 20-30 gram) per dag. Samtidigt finns mycket som tyder på att liknande nyttigheter som finns i nötter även finns i många frön. Detta då de har liknande näringsinnehåll. Ett miljöklokt sätt att få i sig bland annat protein och fett är det också. Själva använder vi gärna både nötter och frön i morgonmüsli, brödbakning och som toppning på en sallad eller gryta. Framöver kan det nog även bli allt vanligare med fröknäcke till maten. Alla fröerna finns ekologiska och i lösvikt i Butik Bättre Värld.

Fröknäcke

INGREDIENSER
1,5 dl linfrön
1 dl sesamfrön
1 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
0,5 msk fiberhusk
0,5 msk kokosolja
2 krm salt
3 dl kokhett vatten

Blanda ihop alla ingredienser utom vattnet i en bunke. Tillsätt kokhett vatten och rör ihop. Låt stå i rumstemperatur tills linfröna sugit åt sig av vätskan, cirka 30 minuter.

Ställ in ugnen på 120 grader (varmluft).

Bred ut smeten på en bakpappersklädd plåt, förslagsvis med en slickepott. Strö gärna på lite extra flingsalt. 

Grädda kexen i en timme. Öppna gärna ugnsluckan en gång i kvarten för att släppa ut fukten.

Höj temperaturen till 140 grader och grädda i ytterligare en timme tills den blivit helt torr.

Lyft ut plåten ur ugnen och vänd det enorma kexet upp och ner, dra bort pappret och bryt sedan till mindre bitar. Förvara i burk i rumstemperatur.

Bilfri stad

Bilfri stad. Bild på spetsmönster i metall från Storgatan i Vadstena.

I tisdags var det Internationella bilfria dagen som vi uppmärksammade i ett inlägg på sociala medier. Det inspirerade mig att tänka vidare kring det här med bilfrihet. Vi har skrivit om det på flera sätt tidigare, men nu tänkte jag använda Vadstena som exempel.

Efter lång väntan blev cykelvägen mellan Vadstena och Motala klar i år. Peter, som arbetar i Motala, har några gånger tagit bussen dit och sprungit cykelvägen hem. I butiken har flera besökare under sommaren sagt att de cyklat hit. Det gällde även ett par stamkunder som handlade en hel del även när de kom på cykel. Sådana förändringar gör knappast att särskilt många känner att de inte längre behöver bil och börjar cykla den vägen året om. Men skillnad gör det, inte minst i hur vi ser på avstånd och möjligheter. Cykelvägar in till städer uppmuntrar till att komma dit bilfri. Bra kollektivtrafik gör det förstås också. Från och till Motala har sådan funnits länge.

Vadstena ligger på Östgötaslätten och är väldigt platt. Gatorna är små och oftast inte särskilt hårt trafikerade. Det är också så pass litet att allt är inom cykelavstånd för en frisk person. Det enda som skulle underlätta cykling ännu mer vore fler bilfria gator. Storgatan, där min butik ligger, är bilfri. Även lastbilar som kommer med paket till butikerna stannar utanför det bilfria området och levererar med vagnar. Undantagen är färdtjänst och liknande. Så var det när vi flyttade hit, men det var tillåten biltrafik där tidigare. Förändringen väckte många protester har jag förstått, men det är knappast någon som vill ha tillbaka bilarna nu. Många vadstenabor verkar strosa där på lördagarna och stanna och prata med första bästa bekant. Det är en mötesplats lika mycket som en affärsgata. Mycket mer trivsamt än om man skulle behöva hålla undan för bilar.

Där affärsstråket tar slut finns en snutt av Storgatan där biltrafik är tillåten. Intill den finns en stor parkeringsplats. Under året grävdes den här gatstumpen upp och gavs en delvis ny utformning. Det talades om gångfartsområde och många oroade röster höjdes för att parkeringsplatser skulle försvinna. Under asfalten fanns en gammal kullerstensgata kunde man se när grävarbetet började. Det var spännande att se något av historiens lager. Jag förstod att man inte skulle ha det kvar så, men blev ändå väldigt besviken över slutresultatet. Man grävde bort kullerstenarna och så blev det helt vanlig asfalt. Bara en liten bit i korsningen lades gatsten och det var bara där det blev gångfartsområde. Parkeringsrutorna på den asfalterade gatsnutten flyttades till andra sidan gatan. På sin höjd var det någon enstaka parkeringsplats som försvann. Min föreställning var att det skulle bli mycket mer som ett öppet torg där man strosar och möts, gärna med fler träd och bänkar. Det är redan en liten allé där och den hade man kunnat inspireras av. För bilister blev den enda skillnaden nu i stort sett att man behöver svänga långsamt i korsningen. Att man inte fortsatte med den vackra gatläggning som är på affärsstråket kanske var en kostnadsfråga och att det inte blev gatsten kanske för att många i staden använder rullatorer. Men mer bilfritt med fokus på gående hade man kunnat göra det.

I andra änden av Storgatan övergår det också i asfalterad gata med tillåten biltrafik. Där gjorde man motsvarande förändring lite tidigare. För gående knyts då affärsstråket ihop med den lilla gågata som korsar en park på väg till Slottet. På båda de här platserna tänker jag att man hade kunnat våga mer. Ett större gångfartsområde skulle uppmuntra gående och ge en signal till bilisterna om att de inte alltid är viktigast. Det hade kunnat vara ett steg på vägen, om nu helt bilfria gator känns alltför vågat.

Att föreslå parkeringsavgifter verkar vara som att kliva i ett getingbo i Vadstena. Men bilarna tar väldigt mycket mer mark i anspråk än cyklister och gående och är förstås mycket sämre för klimatet. Att som bilist då betala lite grand för att man tillåts påverka så är väl egentligen det minsta man kan begära!

I diskussionerna kring parkeringsplatser och gatornas utformning utgår man nästan alltid från hur folk kör bil idag. Eller från att bilismen kommer att öka ännu mer. Men vill vi ha en hållbar stad i en hållbar framtid måste bilismen kraftigt minska. Elbilar är bättre än bensin, men det räcker inte alls. Jag förstår att det kräver mod och att det skulle möta mycket motstånd, men tänk om vi planerade våra städer, t ex Vadstena, utifrån hur vi skulle leva i en hållbar framtid. Då skulle fler gator göras helt bilfria. Utöver det fler gångfartsområden. Färre parkeringsplatser. Cykelvägar längre ut i fler riktningar. Själv skulle jag inte uppleva det som en uppoffring utan som en ännu trevligare stad!