Bilfri stad

Bilfri stad. Bild på spetsmönster i metall från Storgatan i Vadstena.

I tisdags var det Internationella bilfria dagen som vi uppmärksammade i ett inlägg på sociala medier. Det inspirerade mig att tänka vidare kring det här med bilfrihet. Vi har skrivit om det på flera sätt tidigare, men nu tänkte jag använda Vadstena som exempel.

Efter lång väntan blev cykelvägen mellan Vadstena och Motala klar i år. Peter, som arbetar i Motala, har några gånger tagit bussen dit och sprungit cykelvägen hem. I butiken har flera besökare under sommaren sagt att de cyklat hit. Det gällde även ett par stamkunder som handlade en hel del även när de kom på cykel. Sådana förändringar gör knappast att särskilt många känner att de inte längre behöver bil och börjar cykla den vägen året om. Men skillnad gör det, inte minst i hur vi ser på avstånd och möjligheter. Cykelvägar in till städer uppmuntrar till att komma dit bilfri. Bra kollektivtrafik gör det förstås också. Från och till Motala har sådan funnits länge.

Vadstena ligger på Östgötaslätten och är väldigt platt. Gatorna är små och oftast inte särskilt hårt trafikerade. Det är också så pass litet att allt är inom cykelavstånd för en frisk person. Det enda som skulle underlätta cykling ännu mer vore fler bilfria gator. Storgatan, där min butik ligger, är bilfri. Även lastbilar som kommer med paket till butikerna stannar utanför det bilfria området och levererar med vagnar. Undantagen är färdtjänst och liknande. Så var det när vi flyttade hit, men det var tillåten biltrafik där tidigare. Förändringen väckte många protester har jag förstått, men det är knappast någon som vill ha tillbaka bilarna nu. Många vadstenabor verkar strosa där på lördagarna och stanna och prata med första bästa bekant. Det är en mötesplats lika mycket som en affärsgata. Mycket mer trivsamt än om man skulle behöva hålla undan för bilar.

Där affärsstråket tar slut finns en snutt av Storgatan där biltrafik är tillåten. Intill den finns en stor parkeringsplats. Under året grävdes den här gatstumpen upp och gavs en delvis ny utformning. Det talades om gångfartsområde och många oroade röster höjdes för att parkeringsplatser skulle försvinna. Under asfalten fanns en gammal kullerstensgata kunde man se när grävarbetet började. Det var spännande att se något av historiens lager. Jag förstod att man inte skulle ha det kvar så, men blev ändå väldigt besviken över slutresultatet. Man grävde bort kullerstenarna och så blev det helt vanlig asfalt. Bara en liten bit i korsningen lades gatsten och det var bara där det blev gångfartsområde. Parkeringsrutorna på den asfalterade gatsnutten flyttades till andra sidan gatan. På sin höjd var det någon enstaka parkeringsplats som försvann. Min föreställning var att det skulle bli mycket mer som ett öppet torg där man strosar och möts, gärna med fler träd och bänkar. Det är redan en liten allé där och den hade man kunnat inspireras av. För bilister blev den enda skillnaden nu i stort sett att man behöver svänga långsamt i korsningen. Att man inte fortsatte med den vackra gatläggning som är på affärsstråket kanske var en kostnadsfråga och att det inte blev gatsten kanske för att många i staden använder rullatorer. Men mer bilfritt med fokus på gående hade man kunnat göra det.

I andra änden av Storgatan övergår det också i asfalterad gata med tillåten biltrafik. Där gjorde man motsvarande förändring lite tidigare. För gående knyts då affärsstråket ihop med den lilla gågata som korsar en park på väg till Slottet. På båda de här platserna tänker jag att man hade kunnat våga mer. Ett större gångfartsområde skulle uppmuntra gående och ge en signal till bilisterna om att de inte alltid är viktigast. Det hade kunnat vara ett steg på vägen, om nu helt bilfria gator känns alltför vågat.

Att föreslå parkeringsavgifter verkar vara som att kliva i ett getingbo i Vadstena. Men bilarna tar väldigt mycket mer mark i anspråk än cyklister och gående och är förstås mycket sämre för klimatet. Att som bilist då betala lite grand för att man tillåts påverka så är väl egentligen det minsta man kan begära!

I diskussionerna kring parkeringsplatser och gatornas utformning utgår man nästan alltid från hur folk kör bil idag. Eller från att bilismen kommer att öka ännu mer. Men vill vi ha en hållbar stad i en hållbar framtid måste bilismen kraftigt minska. Elbilar är bättre än bensin, men det räcker inte alls. Jag förstår att det kräver mod och att det skulle möta mycket motstånd, men tänk om vi planerade våra städer, t ex Vadstena, utifrån hur vi skulle leva i en hållbar framtid. Då skulle fler gator göras helt bilfria. Utöver det fler gångfartsområden. Färre parkeringsplatser. Cykelvägar längre ut i fler riktningar. Själv skulle jag inte uppleva det som en uppoffring utan som en ännu trevligare stad!

Skörda löv

Skörda löv. Bild på säck fylld med löv och en hög löv som krattats ihop på marken.

Vi befinner oss i skördetid. Äpplen, päron, bönor, rotsaker, nötter, vintersquash och mycket annat ätbart. Men hösten är som bekant även den tid när träden fäller sina löv. Dessa är en fantastisk resurs för oss som odlar och vill få en frisk och lucker jord. Nu är alltså även tid för att skörda löv. 

Att täcka in jorden med höstens löv har vi tipsat om även tidigare men vissa saker tål att upprepas – speciellt när det gått sju år. Ifall du har en egen trädgård med träd har du troligen god lövtillgång. Själva samlar vi en del löv från trädgården där vi har vår hyreslägenhet. Men de stora volymerna krattar vi samman i en näraliggande park med många stora träd. Har du inte tillgång till park eller egen trädgård kan närmaste kyrkogård vara ett tips. Fråga ansvarig där om du kan få samla några säckar till täckmaterial. 

Vad är då poängen med löv som täckmaterial? Till att börja med det uppenbara. De är i sina sprakande höstfärger vackra och lyser upp platsen där de ligger. Och om vi påminner oss om hur det fungerar i en vanlig skog så lägger sig där löven på marken och bildar efter en tid ny jord. De är en del av naturens kretslopp där ingenting är skräp utan allt kommer till nytta och återanvänds. Täcker vi vår egen odlingsjord med ett lager löv är vi med och bygger upp jorden och matar alla nyttodjur som bebor en frisk jord. I väntan på att löven bryts ner till jord hjälper de dessutom till att isolera mot vinterkylan och hålla en mera jämn temperatur runt dina trädgårdsväxter. 

Om löven inte hunnit brytas ner i vår när du vill så nytt i jorden är det enkelt att kratta undan täckmaterialet. Löv och annat du täcker jorden med bygger långsiktigt upp en hälsosam jord. Men under tiden då löv och annat torrt täckmaterial bryts ner används samtidigt jordens kväve. Därför bör du vara lite försiktig med täckmaterial i form av kvävefattiga löv eller kompost i tät anslutning till odling av näringskrävande växter. Kombinera då gärna med täckmaterial som färskt gräsklipp eller varför inte vattna med kväverikt guldvatten eller nässelvatten. 

Något vi prövar denna höst är lövkompost. Inspirerade av Bella Lindes nyutkomna bok Kompost har vi skördat löv och fyllt ett par stora plastsäckar. De torra löven vattnas något och ett gäng fallfrukter läggs en bit ner i säcken, med löv runtom. Lite mindre hål i botten av säcken görs för att maskar och andra trädgårdsarbetare ska kunna krypa in. Den knyts ihop och ställes på en skuggig plats i trädgården. Efter två år öppnas säcken och det har blivit mullrik jord. Perfekt att sprida ut på odlingarna. 

Så passa på att skörda löv nu när det är säsong för det. Användbara som dekoration och jordförbättring direkt på dina odlingar och som långsiktigt sätt att skapa säckar med fin hemmatillverkad jord. 

Klimatet inför valet

Klimatet inför valet. Bild på broderade staplar som markerar årsvis global temperaturökning.

Den 13 september är det åter dags att gå till valurnorna. Den gångna mandatperioden har Sverige backat från sina klimatmål istället för att närma sig dem. Nu har vi möjlighet att med röstsedeln visa att vi vill något annat. Själv tycker jag inte att något parti är tillräckligt radikalt. Samtidigt är det stor skillnad mellan ett styre med ett starkt miljöparti och en högerregering styrd av SD. Men det jag grubblar över nu är hur man alls väcker intresse för klimatet inför valet.

Den 23 augusti gick en stor klimatdemonstration genom Stockholms gator. 280 organisationer och ungefär 50 000 personer marscherade under parollen ”Enade för klimatet”. Det var den största demonstrationen i frågan på många år. Antalet deltagare var långt över vad arrangörerna förväntade sig. Alla jag sett som var där, och gjort inlägg om det, upplevde det som ett massivt stöd för att klimatkrisen måste tas på allvar. I efterhand har jag känt att jag borde ha varit där. Inte för att en deltagare till hade gjort så stor skillnad utan för att själv få kraft att kämpa vidare.

Istället såg jag nyheterna på söndagskvällen och hoppades på stort genomslag. Jag valde Rapport 19:30. Public service alltså. Ungefär halva sändningen ägnades åt dådet i Fagersta som hände på fredagen. Inget nytt hade egentligen hänt i det fallet, men man hade gjort flera olika intervjuer och reportage kring det. Det knöts också an till valet där man tänkte sig att skolsäkerhet nu måste bli en framträdande fråga. Från klimatdemonstrationen visades ett kort inslag där man pratade med två personer som mest fick frågan varför de var där. Ingen koppling till valet. Inga uppföljande reportage. Ingen tanke om att klimatet nu måste bli en framträdande fråga i valrörelsen. Först blev jag riktigt arg och sedan bröt jag ihop i storgråt och var ledsen i flera dagar. Hur ska man få liv i frågan om klimatet inför valet om en så här stor demonstration inte får mer medial uppmärksamhet än så?

Det hela gjordes värre av att det samma helg var flygdagar i Linköping. En vän kände förtvivlan över att denna uppvisning av stridsflygplan framstår som en folkfest och skrev ett meddelande till några av oss hon tänkte skulle förstå. Hennes reaktion kom allra mest från ett starkt fredsengagemang men hon gjorde också jämförelsen med klimatdemonstrationen. Och kommenterade att det är sorgligt att en klimatdemonstration samlar 50 000 medan flygdagarna lockade 140 000. Igår hörde jag siffran 240 000. Där ser man vad folk i allmänhet egentligen bryr sig mest om tänkte jag.

Går man på folks intresse gjorde Rapport säkert också en korrekt bedömning. Fler oroas av Fagerstadådet än av klimatet. Politikerna röstades ju också fram i ett demokratiskt val. På den förra valdagen visade svenska folket inte att man ville ha en mer radikal klimatpolitik. Tvärtom skulle man kunna säga.

Idag lyssnade jag på podden Klimatgranskarna och förstod att det ändå ställts frågor om klimatet på partiledarutfrågningarna. På ett sätt som inte gjorts tidigare. Också klimatdemonstrationen kommenteras som något man vill ha partiledarnas reaktioner på. Så kanske bubblar det fram mer än jag uppfattade det som när jag såg Rapport. Låt oss hoppas på det!

För om medierna bara speglar det de tror att folket är intresserade av. Och politikerna fiskar röster. Och folket inte uppfattar att klimatfrågan är viktig eftersom det talas så lite om den. Då blir det ju bara en rundgång där vi inte kommer framåt alls. Jag känner mig egentligen rätt så uppgiven, men också tjurskallig. Nämn klimatet inför valet så ofta du bara kan! Prata om det som den ödesfråga det faktiskt är.

Egna energikakor till vandring och löpning

Egna energikakor till vandring och löpning. Bild på energikaka som ligger på mossa ute i skogen.

De senaste åren har blivit något av ett sluttande plan för mig när det gäller löpning. Efter ett par maraton tyckte jag i fjol det verkade kul att anmäla mig till ett lokalt Backyard ultra-lopp. Där är upplägget att deltagarna startar ett nytt varv på en dryg 6,7 kilometersslinga en gång per timme. När du inte längre klarar ett varv på en timme är du ute. I loppet jag var med i sattes dock det maximala antalet varv till åtta. Vilket var fullt tillräckligt för mig och den andre killen som sprang alla varv. Vid sådana långa aktiviteter är det nödvändigt att tänka till gällande energitillförsel. Och i pauserna mellan starterna passade det under fjolårets lopp alldeles utmärkt med egengjorda energikakor.

Dessa energikakor – eller bars – är inspirerade av ultralöparlegenden Rune Larsson och hans energikakor. Vi har veganiserat dem och justerat processen en del. Under flera år har vi använt dem i samband med längre eller kortare vandringar. Men på senare tid har de som sagt även kommit till nytta vid mina längre löparäventyr. Och sista helgen i augusti är det dags igen. Då blir det nämligen ett nytt Backyard ultra i Vadstena.   

Energikakor

7-8 mått torra ingredienser
1 mått socker
1 mått sirap
1 mått havregrädde

Du väljer själv vad du använder som mått. Kanske ett vanligt decilitermått eller en kaffekopp i lagom storlek. I de torra ingredienserna brukar största mängden vara havregryn men vi blandar även ut med annat som är gott. Russin är exempelvis obligatoriskt hos oss. Jag har sedan gärna en del nyponskalsmjöl, kanel, kanske annan torkad frukt och lite hackade nötter. Alla torra ingredienser blandas i en värmetålig bunke. Häll sedan socker, sirap och havregrädde i en kastrull och koka samman under omrörning. När knäcksmeten mörknat något och bubblorna blivit lite större kan det vara dags för ett kultest. Häll några droppar smet i ett glas med kallt vatten. Om det går att forma en mjuk kula av dropparna är smeten färdigkokt. Häll nu den varma smeten i bunken och blanda snabbt om. När blandningen svalnat något (men inte stelnat) formar du med händerna lagom stora kakor. Jag brukar tänka i storlek som små dammsugare ungefär. Tryck ihop och rulla kakorna lite i händerna så att de håller ihop. Lägg på ett fat och ställ in i kylen. 

Energikakor brukar gå åt till fika ifall alla inte äts upp under vandringen eller ditt nästa ultralopp. Får du många över fungerar det även bra att frysa in ett gäng. Förutom att du själv kan välja vilken smak du ska ha på dessa egengjorda energikakor blir de betydligt billigare än köpta varianter och du kan dessutom välja ekologiska ingredienser och undvika en hel del plastförpackningar.