Boktips; Myr av Mattias Eliasson

Boktips; Myr av Mattias Eliasson. Bild på boken Myr.

Ibland får vi recensionsexemplar av böcker för att skriva om dem här. Så var det med boken Myr av Mattias Eliasson. Den visade sig vara en vindlande och förunderlig samling betraktelser som kretsar kring myrmarker. Vi får följa med i Carl von Linnés fotspår och i författarens egna, på tågfärder och på vandring.

Våtmarker är aktuella på flera sätt. Aktivistgruppen Återställ Våtmarker har ett bra tag försökt lyfta deras betydelse för kolinlagring och hur de därmed kan vara till hjälp för att hejda klimatkrisen. Vi har varit kritiska till en del av deras aktioner, men att ämnet kommer på tal är värdefullt. Naturskyddsföreningens årsbok 2024 heter Våtmark och är skriven av Anna Froster. Hon har också pratat om detta i podden Allt du velat veta. Jag tycker fortfarande att det är en svår fråga att sätta sig in i när det gäller klimatkrisen. Det kan vi kanske återkomma till i ett annat inlägg. Boken Myr är inte ute efter att ge sådana svar. Poängen är inte heller fakta om vad en myr är, utan att dela med sig av en fascination för en naturtyp många av oss sällan besöker. Just det lyckas den oerhört väl med.

Författaren kommer från och bor i Småland. Han har ägnat sig åt foto, film, skrivande och träslöjd. Boken är underfundigt och personligt skriven. Under rubriken Att närma sig ett träd finns till exempel en berättelse om när författaren provar att lägga sig där en älg just vilat med sin kalv. Det tycks ge honom en påminnelse om hur liten en människa är. Om tjäderns nattliga favoritgren skriver han ”den så kallade kvällskvisten” och jag skrattar till under läsningen. Boken har fyra delar som fokuserar på varsin årstid och hur olika myrmarkerna kan upplevas då. Här finns också stämningsfulla fotografier och dikter ibland.

I slutet av boken finns en karta som visar Inlandsbanan och platser värda att besöka för den som själv vill utforska en myr. En annan karta visar Linnés lapplandsresa och de platser författaren besökt och berättar om i boken. Här finns också en beskrivning av vad en myr är och korta presentationer av nationalparker och andra större myrlandskap i Sverige. Av dessa har vi själva varit i Store Mosse Nationalpark i Småland.

Boken ger verkligen lust att utforska mer på plats ute i naturen. Gärna nära marken med alla sinnen.

Något litet händer, då och då. Den rosa linnean som, långsamt och krypande väljer att dofta för någon insekt borta i norra skogens kant. För handens gröna fingertoppar mot näsan. Slöjdsal, luktar det, kommande sommar och något annat. En mjuk doft, av liv. (s. 118)

Klädindustrins miljöpåverkan

Klädindustrins miljöpåverkan. Bild på Peter i 28 år gammal skinnjacka.

Under hösten 2024 har Naturskyddsföreningen drivit en kampanj om klädindustrins miljöpåverkan. Uppmaningen till allmänheten var att köpa maximalt 5 nya klädesplagg per år (underkläder och skor undantagna). Själva handlar vi sedan många år nästan alla kläder second hand så uppmaningen upplevdes inte som så svår. Men då medelsvensken köper 25 nya plagg per år är steget till hållbara 5 plagg utmanande för många.

Jag fick upp ögonen för ett annat sätt att handla kläder när vi bodde i Göteborg. Där var utbudet stort på second hand och då möjliggjordes inköp av märkeskläder av bra kvalitet till ett billigt pris. Flera skjortor och tröjor från den tiden använder jag fortfarande, 15 år efter vår flytt till Vadstena. Jackan på bilden köpte jag däremot ny, inte långt efter att jag börjat studera i Karlstad för 28 år sedan. Nyligen bytte jag innerfoder på den för andra gången. Idag hade jag valt bort att köpa skinn av etiska skäl men när den redan är köpt vill jag ge den ett långt liv.

Second hand köper vi numera genom de butiker som finns på plats där vi bor men även vid besök i lite större städer. Möjligheten att hitta vad du är ute efter är också stor via digitala tjänster som Tradera, Blocket och många andra. Sofia har även, både till oss och genom butiken till allmänheten, kommit igång med enklare lagningar av kläder som behöver lite mer omsorg för att kunna användas vidare.

Problemen kring klädindustrins miljöpåverkan är tyvärr många och den största resursanvändningen, omkring 80%, sker i själva produktionen. Liksom med livsmedel är alltså tillverkningen det mest krävande, inte transporterna. Mängden textilfibrer som tillverkas har nästan fördubblats de senaste 20 åren. Och en sak jag inte förstått före Naturskyddsföreningens kampanj var hur stor andel av detta som är syntetiska material. Omkring 60% av alla textilfibrer är numera polyester eller andra oljebaserade material. Detta släpper inte bara ifrån sig mikroplaster utan har som fossil råvara samma problem som bensin och diesel.

Trots olika satsningar på återvinning av textiler går det trögt. Mindre än en procent av fibrer från avlagda klädesplagg går idag till fibrer i nya klädesplagg. Klagomuren mot klädindustrins miljöpåverkan kan fortsätta kring vatten- och markanvändning. Kemikalier, textilavfall som dumpas i utvecklingsländer, bristfällig social hållbarhet med barnarbete och slavliknande förhållanden.

Sammanfattningsvis finns många skäl att välja ”andra hand i första hand”. Men inte minst behövs en annan attityd till våra kläder. Inför kampanjen har rapporten Monstret i garderoben släppts från Naturskyddsföreningen. Där har de räknats ut att varje klädesplagg behöver användas åtminstone 270 gånger för att det ska vara hållbart. Och enligt en studie från 2021 finns redan idag kläder för att täcka mänsklighetens behov de kommande 6 generationerna. Då kommer vi fram till år 2200. Utifrån detta skulle maximalt fem nya plagg om året kunna ses som onödigt många då kläderna sannolikt går att få tag på begagnade istället.

Pröva att odla nötter

Pröva att odla nötter. Bild på hasselnötter i handen.

Ibland skriver vi om sådant vi bara börjat pröva och egentligen inte kan så mycket om ännu. Som ett sätt att berätta om vår egen väg och dela idéer vi själva blivit inspirerade av. Det här är ett sådant tillfälle. Vi tänkte uppmuntra till att – liksom vi – pröva att odla nötter.

Våren 2023 planterade vi två hasselbuskar i trädgården vid hyreshuset där vi bor. Vi bad hyresvärden om lov att utöka vår odlingsyta och det var inga problem. Sedan tidigare växte där en uppstammad hassel som för övrigt ser ut som vild hassel och en ormhassel. På den uppstammade brukar det bli många kart, men vi har aldrig lyckats skörda några nötter. Att de finns där är ändå bra för pollineringen av dem vi planterat. Vi beställde två olika sorters så kallad storfruktig hassel från Cramers och fina plantor levererades hem till oss i en stor kartong. Storfruktigheten innebär att det blir större nötter och rikligare skörd. Vi valde en blodhassel med vackert vinröda blad och nötter och en ”Jättenöt från Halle” som ofta omtalas i samband med skogsträdgårdar.

För det var från skogsträdgårdsodlare inspirationen kom. Där är nötträd och buskar tacksamma för att de ger mycket som annars är ovanligt bland perenna grödor. Som högt proteininnehåll och fetthalt. Philipp Weiss, som är något av en guru när det gäller skogsträdgård, har skrivit Nötodlarens handbok där man kan få hur mycket inspiration och goda råd som helst. För den som har gott om plats kan det fungera väl att plantera till exempel ett valnötsträd. Här i Vadstena finns två stora sådana som man får plocka fallfrukt från. De blir något mindre men mycket mer smakrika än de nötter man brukar köpa. För oss som egentligen inte har en egen trädgård passade hasselnötter bättre. Den utökade odlingsytan sitter ihop med den gamla rabatt där vi sedan tidigare hämtat mycket inspiration från skogsträdgårdsidén.

I år har vi kunnat skörda två nötter från blodhasseln och tre från Jättenöt från Halle (bilden). Två från blodhasseln hann falla till marken och bli uppätna av något djur. Att odla nötter kräver alltså tålamod innan det blir någon skörd att tala om. Det gäller ju även till exempel fruktträd. När de väl kommit igång är det istället mindre jobb med dem än med ettåriga grödor. Och jag känner mig helt förundrad över denna process av upptäckarglädje. Hur vackra de är i sina höljen, att lära sig känna när de är mogna, att dela en nöt och få varsitt smakprov. Att pröva skillnaden mellan färska och torkade och mellan de två sorterna. Detta lär vi återkomma till. Men haka gärna på och pröva att odla nötter även du!

Naturen och människan

Naturen och människan. En recension av boken Naturen och människan av Henrik Ohlsson

I Henrik Ohlssons nyligen utkomna bok Naturen och människan utforskas vad som skiljer människan från naturen. En högst aktuell fråga när allt fler beskriver vår tid som antropocen – människans tidsålder. En geologisk epok där människan är den dominerande naturkraften. Men hur hamnade vi här?

Henrik Ohlsson är lektor vid institutionen för historia och samhällsstudier på Södertörns högskola. I denna, hans debutbok, visar han på elden som den största påverkansfaktorn för urskiljandet av människan. Den blev en exosomatisk, utomkroppslig, kraft som tillät oss att forma miljön omkring oss och breda ut oss över hela jordklotet. Tillsammans med en mänsklig drift att experimentera, formge och förädla togs ytterligare steg från den övriga naturen. Liknande roll som elden fick sedan den fossila energin. Men här mångdubblades effekten och mängden utomkroppslig kraft.

Med människans relation till elden förändrades även våra övriga relationer i världen. Den gav tillgång till energi utanför våra kroppar. Elden formade våra levnadsvanor och till och med våra kroppar. Detta på så sätt att vi med tiden fick en matsmältning anpassad till upphettad mat. Tillagningen lät oss samtidigt tillgodogöra oss mer näring och energi. Vissa forskare kopplar dessutom lägereldens samlande effekt till utvecklingen av vår sociala förmåga och språkutveckling.

I den historiska överblick och längs de utvecklingslinjer som följs i Naturen och människan är det extra intressant med justeringar av inhamrade sanningar. Som ett nyanserande av övergången från jägar- och samlarsamhället till jordbruket. Något som visar sig ha varit betydligt mer utdraget och komplext än det vanligtvis beskrivs. Och att ursprungsbefolkningen i Australien långt före européernas ”upptäckt” hade bedrivit former av jordbruk. Där finns fynd av 30 000 år gamla malstenar för frön. Jordbrukskulturen i vår egen civilisations vagga uppstod ofta i biologiskt rika floddalar och kustområden. Platser där jägar- och samlarkulturer redan var etablerade. Författaren resonerar kring att det var just överflödet på mat som gav utrymme att experimentera med fröer och manipulation av miljön så att vissa växter gynnades.

Idag är det vardagliga avståndet till naturen större än någonsin. Samtidigt som vår längtansfyllda bild av naturen ofta är naivt ensidig. Vi längtar kanske oftare till vår projektionsyta av naturen än till den verkliga naturen. Och vår så kallade seger över naturen visar sig troligen vara en illusion i klimatkrisens skugga. Det är exempel på ett par välgörande synvändor boken ger.

Mot slutet av Naturen och människan ger Ohlsson en tydlig distinktion mellan två motsatta tendenser i dagens strävan att komma tillrätta med klimat- och miljökriser. Dels det som brukar kallas ekomodernism som sätter sitt hopp till ny koldioxidneutral teknik. Klimatproblemen ses främst som tekniska utmaningar. Mot detta ställs en rörelse som förespråkar minskad energikonsumtion och att produktionen av våra basvaror som mat åter behöver bli mer lokal. En sådan förenkling skulle även kunna visa på vägar mot ett återknytande till den natur vi moderna människor längtar efter.

För egen del är valet vid denna skiljeväg ganska enkel. Och Naturen och människan ger en intressant överblick av vår väg fram hit.

Vegansk fruktpaj

Vår hyresvärd har flera andra fastigheter och vid en av dessa finns ett fantastiskt gråpäronträd vi gärna får plocka från. Vid huset där vi bor finns tre äppleträd och här i staden finns också en aplagård där vem som helst får plocka fallfrukt. Något av det godaste man kan göra med frukt tycker jag är paj och här kommer ett recept på en vegansk sådan. Det är inspirerat av vår kakbakningsguru Karolina Tegelaar, men är ändrat på flera sätt. Receptet är lagom till en form på ca 24 cm i diameter

Klyftor av frukt så att det täcker botten av formen. Vi använde äpplen och gråpäron
1 msk socker
1 tsk kanel
3 dl havregryn
1 dl vetemjöl
3/4 dl socker
1 tsk kardemumma
100 g mjölkfritt margarin t ex Naturli’ Vegan block
1 msk sirap (vi använde mörk, men det går bra vilket som)

Kärna ur och klyfta frukten. Skalet kan vara kvar. Blanda med en matsked socker och en tesked kanel. Mängden socker kan justeras utifrån hur syrlig frukten är. Sprid ut klyftorna i formen. Blanda alla övriga ingredienser och tryck sönder margarinet med fingrarna. Det ska bli en smuldeg som du därefter sprider ut över frukten.

Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter i 200°C.

Servera som den är, eller med vispbar havregrädde, eller vegansk glass.

Annat gott man kan göra av gråpäron är att torka klyftor av dem och saffransinkokta päron.